den 3 januari 2005

   I bilen:

den 22 december 2004

den 20 december 2004

den 19 december 2004

   När vi hade läst saga sa Emmy och jag god natt. Det gör vi alltid innan jag lägger mig bredvid henne några minuter innan hon somnar. När vi hade kramat om varandra sa hon:

Jag blev förvånad över att hon fortfarande kom ihåg det. Det var inte något särskilt. Hon har haft en aktiv eftermiddag med farmor och Kalle och det var förståeligt att hon var trött. Dessutom var det veckans flyttdag från Cattis.

Nu ligger hon och sover sedan länge. Hon ser fridfull ut när hon sover.

den 13 december 2004

   I morse var det Luciafirande på dagis. Emmy var en av alla Luciorna.

De stod i en lång rad utomhus i mörkret och sjöng. Alla sjöng inte lika fort. Ibland skiljde det flera sekunder mellan höger och vänster del av raden. När vänsterflanken avslutade en vers hade högerflanken börjat på nästa. Emmy stod ungefär i mitten och sjöng högt och tydligt. För två år sedan ville hon inte sjunga alls. Då sprang hon och ställde sig med alla vuxna och syskon i stället.

På Luciafesten i skolan för tre år sedan sprang hon omkring i Luciakläder och drack glöggslattar ur plastmuggar som stod på borden. Det känns som om det var väldigt länge sedan.

När jag inte träffar henne hela tiden märker jag hur hon växer. Hon är mycket mer samlad nu. Då var hon ett litet yrväder som gjorde precis som hon ville. Nu är hon mer som en liten dam. Fast hon är bara fem och ett halvt. Ibland ser hon större ut. Som en liten skolflicka.

den 9 december 2004

   Komplimang.

Efter godnattkramen klappar Emmy mig på kinderna:

den 26 november 2004

den 22 november 2004

   Bokstavslek.

   Livet är en lek.

den 21 november 2004

   Konsten att sprida bra hemligheter.

Emmy fick en jättefin låda att ha saker i. Samtidigt som hon ville att den skulle vara en hemlis ville hon att rätt personer skulle veta om den.

den 13 november 2004

   Vid frukostbordet:

den 12 november 2004

den 8 november 2004

   Verb.

den 31 oktober 2004

   Lätt överdrift.

   I går var vi på förhandsvisning av Superhjältarna (The Incredibles).

Superhjältarna är en datoranimerad film från Pixar som gjorde Toy Story, Monsters Inc och Hitta Nemo. Den handlar om en familj bestående av superhjältar som har dragit sig tillbaka och lever ett stilla familjeliv. De blir indragna i nya äventyr och måste rädda världen.

Vi satt på balkongen med en gång framför oss så vi fick gott om plats för benen och Emmy såg bra fastän hon är kort. Det var lite svårt att sitta still. Allteftersom filmen blev mer spännande flyttade sig Emmy längre fram på stolen. Till slut lutade hon sig i stort sett bara mot den. Plötsligt fällde biostolen ihop sig och Emmy dråsade i golvet med an dov duns. Hon blev ganska förvånad och låg kvar på rygg några sekunder innan hon förstod vad som hade hänt. Sedan började hon skratta.

Efter det alternerade hon mellan att sitta på sin stol, i mitt knä och på golvet framför oss. Långa stunder låg hon på golvet och tittade över ryggstöden på de nedsänkta stolarna på andra sidan gången.

Efteråt berättade Emmy att hon tyckte att den allra största behållningen var en animerad kortfilm som de visade för huvudfilmen. Kortfilmen heter Boundin´ och handlar om ett steppande får som blir av med sin ull. Den var väldigt larvig och jättecharmig.

Jag tyckte mycket bra om filmen. Det var säkert ett år sedan jag såg reklam för den första gången.

den 30 oktober 2004

den 25 oktober 2004

Ett kort ögonblick flimrade Carolina Klüft förbi när hon hoppade höjdhopp i en musikvideo på TV. Det hann Emmy både uppfatta och känna igen henne.

den 11 oktober 2004

   Inte riktigt rätt.

den 3 oktober 2004

den 2 oktober 2004

   Nalle Puh och Ior. Emmy gjorde en tidning på dagis i fredags och jag fick den när jag hämtade henne. Hon hade klistrat ihop flera papper och ritat på dem.

den 28 september 2004

   Middag, barnprogram, dusch, hårtvätt, torkning, pyjamas, tandborstning, läggning, saga, god natt:

den 18 september 2004

den 14 september 2004

   Att göra en lätt lek svår:

den 13 september 2004

den 29 augusti 2004

   Självförtroende.

den 23 augusti 2004

   Emmy tycker mycket om att rita. Det är en av de saker som kan sysselsätta henne riktigt långa stunder. Hon har blivit mycket duktig. I den här bilden är det framför allt en sak som jag har fäst mig vid. Den lilla segelbåten i mitten ser ut att vara ritad i tre dimensioner. Man ser ena utsidan och motstående insida.

Nästa teckning föreställer förstås en prinsessa. Jag tittade medan hon ritade den och hon började med de rosa konturerna, ritade sedan mönstret på klänningen och fyllde sist i med den blå färgen i mönstret medan hon försökte att inte rita på de rosa sträcken. Många barn (och vuxna) gör tvärt om och ritar första bakgrundsfärgen och därefter mönstret ovanpå. Det går fortare. Hennes sätt tog lång tid. Givetvis har prinsessan jättehöga klackskor.

Den nedersta teckningen ritade hon för att skicka in till något TV-program. Jag tror att den föreställer programledarna. Nathalie har hjälpt henne att skriva namn vid figurerna. Jag tycker att hon har lyckats bra med proportionerna och de orange kortärmade tröjorna är fina.

(Klicka på bilderna för större versioner.)

den 21 augusti 2004

   Första cykelturen.

Jag lovade Emmy att vi skulle gå till skolgården och cykla efter lunch. Vi hade börjat gå när jag frågade om hon ville att vi skulle ta bort stödhjulen. Jag hade sett att hon knappt använder dem när hon cyklar. Tidigare har hon alltid sagt att hon vill ha dem kvar. Det gjorde hon i dag också till en början, men efter några sekunders betänketid ändrade hon sig och sa att hon ville prova att cykla utan dem. Vi vände hem och jag skruvade bort dem.

När vi kom till skolgården höll jag i sadeln medan hon tog fart. Jag kände att hon inte behövde min hjälp och släppte taget. Hon cyklade vidare. Det gick lite vingligt i början. När jag ropade att hon cyklade själv började hon skratta. Hon glömde bort att trampa, tappade fart och stannade.

Jag instruerade henne att trampa hela tiden eftersom cykeln behöver fart för att vara stadig. Jag bad henne också att titta långt bort när hon cyklade så att hon inte skulle vingla så mycket. Hon hade blicken alldeles framför cykeln och då är det mycket svårt att hålla en stadig kurs. Så fort som hon fäste blicken lite längre bort stabiliserades kursen och det började gå riktigt bra.

Vi gjorde några starter till innan jag försökte förklara hur hon skulle göra det själv. På andra försöket klarade hon det. Sedan klarade hon av de flesta starter och stopp själv. Nu kan hon cykla.

   Inställsamt.

den 18 augusti 2004

den 16 augusti 2004

   Lek i flera olika dimensioner.

Emmy sitter i baksätet av bilen. Hon har en uppslagen Bamsebok i knät. På Bamseboken har hon ställt små plastgubbar. Hon leker med de tredimensionella plastgubbarna och de tvådimensionella pappersfigurerna i boken. Plastfigurerna går omkring och pratar med gubbarna i boken. Ibland slår plastgubbarna pappersfigurerna.

Hon är helt inne i leken och har ingen tanke på att det skulle kunna vara konstigt att blanda dimensioner hur som helst. Det är förmodligen inte det som är konstigt, utan att jag tycker att det skulle vara ett problem. Själv umgås jag med andra människor på både fysiska och binära nivåer. Det är kanske ännu konstigare egentligen.

den 7 augusti 2004

   På somrarna brukar vi tillbringa en del tid på landet. Det är ett hus på ett berg på en ö vid kusten i norra Sverige. Stora delar av släkten har disponerat det sedan det byggdes för nästan hundra år sedan. De flesta som kommer hit tycker antingen väldigt mycket om det eller avskyr det. Få är likgiltiga inför huset.

Det är som en gammal intorkad mumie. Här har tiden stått i stort sett stilla sedan början av 1900-talet. Jag tror knappt att några väggar eller tak har målats om. Inga golv är slipade. Det enda underhåll som har utförts är utsidan som har fått ny panel och taket som har lagats så att det inte ska regna in. Mycket färg har flagnat bort.

Det har regnat in här och där. I matsalen finns det molnliknande bruna ringar som har blivit när taket har läckt. Konturerna på ringarna är ifyllda med blyerts och vid varje ring står det ett årtal så att man kan se om det läcker in mer.

På ett ställe ovanför matsalsbordet finns det ett hål i taket. Bredvid det står det "Gunnar -76". Där har det suttit en champagnekork. I ena hallen är några maskhål i träet daterade så att man kan se att maskarna för länge sedan har övergivit huset. I köket finns det blyertskludd. I stället för att tvätta bort det har någon skrivit "VEM?" och en pil med blyerts.

Möbler och de flesta inredningsdetaljer är antagligen också från början av 1900-talet. Böckerna i bokhyllorna sträcker sig från mitten av 1800-talet fram till nutid. Där finns allt från Nordisk familjebok och Erinnerungen av Albert Speer till The Hollow av Agatha Christie och Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti.

I huset finns el indraget. Ett uttag i varje rum. För länge sedan fanns det även "centralradio" med högtalare i en del rum. Kallvatten finns i köket, på toaletten och i två av sovrummen. Vattentoaletten används sällan då den lätt blir igensatt av rostflagor från de gamla järnrören. Utomhus finns torrtoalett. Dricksvatten hämtas i 25-litersdunkar vid kyrkan på andra sidan ön.

Huset står mitt i skogen. Det växer tallar och granar alldeles inpå husknutarna. Går man 200 meter åt något håll syns inte huset för alla träd. Man kan se vattnet från balkongen och delvis från fönstren på glasverandan.

I köket finns det ett litet kylskåp och fyra små kokplattor samt en liten ugn. Det går bara att ha två kokplattor eller en kokplatta och ugnen igång samtidigt om inte säkringarna ska gå.

Väggarna är fyllda med kartor, tavlor, gamla foton, klockor, älghorn och broschyrer. "Viktiga förändringar i postens service på lördagar" är rubriken på en gul, solblekt broschyr som fortfarande sitter kvar. Förändringarna började gälla 1 september 1978.

I köket finns det väggfasta hyllor där alla har sin plats. Vars och ens namn eller initialer är skrivna med blyerts. Tidigare ville man spara disk så alla som bodde här fick ta en mugg eller ett glas som sköljdes ur och ställdes på hyllan efter varje användning. Det systemet har vi delvis gått ifrån nu, ett litet myteri mot den gamla ordningen. På min plats står min tandborste och tandkräm. Jag räknade till omkring 60 namn. Som mest tror jag att vi har bott 19 personer i huset samtidigt. Genomsnittet ligger antagligen omkring 10 personer.

Alla rum har namn. "Lasses rum", "Pianorummet", "Jungfrukammaren" och "Mahognyrummet" är några exempel.

De flesta rum har en kakelugn eller öppen spis. När vi bad att få skorstenen sotad tidigare i år fick vi veta att det har rådit eldningsförbud sedan 1984 då det sotades senast. Det finns inga stegar på taket så sotning anses för riskfyllt.

Det är en bra plats för barn. Det finns ingen trafik i närheten och få farliga saker i övrigt. Bara skog, en lekstuga och bad på promenadavstånd. Emmy har inga problem att sysselsätta sig själv. Hon ritar, leker i lekstugan, spelar spel, badar, plockar blåbär, gör utflykter. Nathalie tycker inte om landet. Hon tycker att det är för jobbigt att behöva gå så fort man ska göra någonting och det finns ingen TV eller TV-spel. Joey tycker nog i och för sig att det är roligt, men saknar Nathalie för mycket för att följa med när inte hon gör det.

Man kan säkert tycka att huset är lite spöklikt. Illa upplyst på nätterna, trappor som knarrar så att det låter som om man ska falla igenom stegen, promenad i beckmörker om man behöver gå på toaletten på nätterna, och så vidare. Ändå valde Emmy att sova ensam i Mahognyrummet. Jag hade inte vågat det när jag var liten. Hon går ensam på toaletten när det är mörkt ute trots att vi erbjuder henne sällskap. Hon får inte ens tända lyktorna när hon är själv så hon sitter där i kolmörkret bland spindlar och myggor. Den lilla människan verkar inte vara rädd för någonting.

Den fasta telefonen har vi stängt av eftersom alla har mobiltelefoner och den ändå sällan fungerade. Den gamla telefonledningen går fortfarande genom skogen. På nätterna låter det som om någon spelar hartsfiol när träden vajar så att ledningen spänns.

Ön erbjuder många utflyktsmål. Mängder av badplatser, berg att bestiga, skogspromenader, svamp- och bärplockning till exempel.

   Associationer.

den 26 juli 2004

   Vad får de allt ifrån?

   Bättre minne.

den 13 juni 2004

   Utomhuslek:

den 12 juni 2004

   Farmor och Kalle firar sin bröllopsdag. Tårtan kommer in. På marsipanen är det tryckt en bild som föreställer deras bröllopsfoto.

den 6 juni 2004

   Jag har varit på utvecklingssamtal på dagis. Inför varje samtal ställer fröknarna några frågor till barnen om vad de tycker är roligt, tråkigt, gott, mindre gott, och så vidare.

En fråga löd ungefär "vad är du rädd för?" och en annan "när är du rädd?". Emmy hade svarat "inget" och "aldrig".

Det är precis så jag uppfattar henne. Hon är inte rädd för någonting. Visst kan hon ibland säga att hon är rädd när hon ska gå och lägga sig om hon tror att det kan ge lite extra uppetid. Då brukar hon säga det redan i vardagsrumssoffan, långt innan hon ligger ensam i sängen.

Väl i sängen somnar hon i regel ganska fort. Om jag ligger bredvid henne i tio minuter brukar hon hinna somna. Gör hon inte det kan hon viska "du får gå när du vill".

Kommer hon upp på nätterna är det för att hon behöver gå på toaletten eller har ramlat ur sängen. När hon ramlar ur sängen brukar hon inte bli ledsen. Hon kommer upp och berättar det som för att jag borde veta det, inte för att klaga. Jag följer henne till sängen och lägger på täcket. Sedan somnar hon snabbt igen.

Mest är det bra att hon inte är rädd för någonting, fast det finns en baksida. Hon är inte rädd för någonting. Hon är inte rädd att komma bort, tror inte att det finns elaka människor, är inte rädd att falla ner från höga höjder. Hon har nog aldrig råkat ut för något som hon tycker är riktigt läskigt. Cattis och jag får hjärtsnörp långt före henne när hon hittar på farliga saker. Att bli borttappad i en affär är inte läskigt, det är ett äventyr.

Om vi går eller cyklar ute hälsar hon på alla. "Hej!" "Hejsan!" "Hallå där borta!" "Hej, vad heter du?" Hon kan till exempel ropa till någon som står trettio meter bort och tvättar bilen när vi är ute och cyklar. "Hej du!" Folk brukar vända sig och titta förvånat på henne innan de hejar tillbaka. Egentligen är det mest trevligt att hon hälsar.

Häromdagen när vi lekte i en lekpark i närheten kom en pojke gående. Då hörde vi hur några äldre pojkar, som spelade fotboll, sa till varandra att "där kommer Johan". "Hej Johan!", sa Emmy när han var nästan framme vid gungställningen där vi gungade. Han stannade och stod tyst en lång stund och tittade på oss. "Hej!", svarade han sedan och log stort. De började leka tillsammans i gungan.

Det enda jag kan komma på som liknar rädsla, är risken att hon inte får vara med och bestämma:

den 29 maj 2004

   Monopolet är brutet.

den 21 maj 2004

   Under en mardrömsdag med en hyperaktiv 4-åring på jobbet:

---

den 20 maj 2004

   Selektiv bentrötthet.

den 10 maj 2004

   Efter en och en halv vuxenportion med mannagrynsgröt:

den 4 maj 2004

   Utpressning.

den 14 april 2004

   Beslutshjälp.

den 13 april 2004

den 12 april 2004

den 9 april 2004

   Bokstavstolkning.

I dag gick vi en långpromenad i stan. Vi gick bland annat utmed kajerna på Blasieholmen. Emmy började skala av sig overallen, men jag sa till henne att behålla den på eftersom vinden drog ganska kallt där. Hon protesterade. Jag var obeveklig. Däremot tillät jag att hon drog ner blixtlåset.

En stund senare, när vi hade kommit fram till Nationalmuseum, vände jag mig om för att se att Emmy fortfarande var med. Då hade hon dragit upp tröjorna så att hennes vintervita mage stack ut och var synlig för alla som ville se. Jag blev tvungen att lägga till en ny regel som sa att man inte får visa magen när man har overall på sig.

   På väg upp för trappan:

I badrummet:

Efter en hisnande tur nerför rutschkanan i Humlegården: - Det var skitkul!

den 8 april 2004

   Jag tror att målarböcker hämmar barns kreativitet. De tvingar in dem i banor som någon annan redan har tänkt.

När Emmy ritar blir det betydligt bättre ifall hon ritar på fri hand än om hon färglägger i en målarbok med svartvita konturer. Dessutom tröttnar hon inte lika snabbt när hon ritar själv. I en målarbok slarvar hon ofta igenom tio sidor på en kort stund. När hon utgår ifrån ett vitt papper kan hon sitta en halvtimme eller mer och lägga till detaljer.

   I förrgår kväll var Emmy och jag på barnakuten.

Den sista timmen på dagis hade hon hållit sig för bröstet på höger sida och klagade över värk. I affären när Cattis hade hämtat henne grät hon och sa att det gjorde ont. När jag kom hem åkte vi till akuten för att kontrollera att det inte var någonting farligt. Emmy stånkade när hon rörde sig och höll sig hela tiden för bröstet. Eftersom hon i vanliga fall är väldigt rörlig och aldrig har ont någonstans verkade det konstigt. Jag frågade hur hon mådde och hon svarade "inte så bra". Jag har ställt frågan dagligen ända sedan hon lärde sig prata och svaret har alltid varit "bra".

På akuten fick vi först skriva in oss. I väntan på doktorn satt vi och läste sagor. I en saga opererade de en orm med magont. Det visade sig att den hade svalt en kamel.

När doktorn kom fick Emmy ta av sig tröjan så att han kunde lyssna på lungorna. När han satte det kalla stetoskopet mot bröstet höll Emmy andan. Doktorn hörde förstås ingenting. Han bad henne att andas som vanligt, men hon andades fortfarande så försiktigt att det inte hördes någonting alls. Då sa han att hon skulle andas med munnen. Hon öppnade munnen och andades. Doktorn hörde ändå ingenting.

För att få henne att andas ordentligt bad han henne springa fram och tillbaka i en lång korridor så att hon skulle bli andfådd. I mitten av korridoren stod det en liten blå stol. Den sa doktorn att hon skulle springa runt och sedan tillbaka. Hon tog av sig stövlarna för att kunna springa riktigt fort. Klara, färdiga, gå! Emmy sprang iväg det snabbaste hon kunde, bort till stolen, runt och tillbaka, trodde vi. I stället sprang hon ett helt varv runt stolen innan hon återvände till oss, exakt enligt instruktionen som sa "runt". Doktorn sa till henne att springa ytterligare ett varv. Hon försvann iväg. Doktorn sa att han tyckte det såg så roligt ut när hon gjorde hela varvet runt stolen och skrattade när hon gjorde om det igen. När Emmy var några meter ifrån oss sa han till henne att springa en tredje och sista gång. Den tredje gången var mer för att han ville se "varvet" än för att det behövdes. Hon var redan andfådd.

Vi gick tillbaka till undersökningsrummet och doktorn lyssnade länge på lungorna, både på bröstet och på ryggen. Han klämde lite för att se om det gjorde ont. Emmy stod blixtstilla utan att säga ett ljud. När han hade hållit på ett tag sa han att hon troligen inte hade lunginflammation i alla fall, men att vi skulle få gå till rönten så att de fick ta några bilder.

Med en skriftlig vägbeskrivning och en remiss begav vi oss iväg på en lång promenad till en annan del av sjukhuset. På två ställen fick vi åka hiss och på ett ställe gick vi i kulvertar under sjukhuset. Ingenstans mötte vi någon annan. Till slut kom vi fram. En sköterska tog emot remissen och bad oss att sitta ner och vänta.

Medan vi väntade försökte jag distrahera Emmy som började bli rastlös av allt väntande. På väggen satt det en vit brevlåda. Emmy frågade vad den var till för. Jag läste på den att man kunde fylla i en blankett och berätta vad man tycker om röntgenavdelningen. "Jag tycker att den är jättebra", sa Emmy. "Vill du fylla i en blankett då", frågade jag. Det ville hon. Jag sa att hon kunde rita något på blanketten till sköterskorna. Hon ritade en flicka med långt mörkt hår och kryss på klänningen. Idén om kryss fick hon när jag berättade att man kunde sätta kryss i rutor på blanketten och berätta vad man tyckte om besöket på röntgenavdelningen. Emmy gav högsta betyg på alla bedömningspunkter.

Innan hon lade blanketten i lådan ritade hon av en sol som var förtryckt nertill på blanketten. Hon tittade på den en gång, satte handen för solen och ritade av den exakt så som den såg ut. Eftersom det inte var en vanlig sol tyckte jag att det var skickligt att hon kom ihåg precis hur den såg ut utan att titta på den igen.

Det fanns inte några barnböcker och inga roliga tidningar i väntrummet på röntgenavdelningen. Någon tidning från sjuksköterskefacket, ett nummer av Svensk Golf och en Illustrerad vetenskap var allt. Jag började bläddra i Illustrerad vetenskap och hoppades att Emmy skulle tycka att den såg intressant ut. Efter tre sidor konstaterade hon att "det där är en tråkig tidning".

Vid det laget började mina idéer tryta. Till min lycka kom en sköterska och frågade om det fanns någon Emmy i väntrummet. Jag sa att det inte var jag samtidigt som Emmy sa att hon hette Emmy. Det fanns inga andra i väntrummet så det var inte många att välja på.

Sköterskan presenterade sig som "Emma" och påpekade att hon och Emmy nästan hette samma sak. Hon bad oss att följa med. Inne i röntgenrummet fick Emmy klättra upp på en stege och stå med magen mot en stor fyrkantig låda. Bakom henne hängde en kamera ner från taket. Sköterskan Emma ställde in den så att det blev ett stort lysande kryss på Emmys rygg.

Medan jag och sköterskan gick till ett angränsande rum skulle Emmy stå helt stilla. Det gjorde hon. Så fort bilden var tagen dök den upp på en platt bildskärm på väggen. Sköterskan pekade och visade var lungor, hjärta, revben, haka och mage satt. Jag var antagligen mer imponerad än Emmy. Innan vi var klara ville de ta en bild från sidan också. Den blev ganska suddig eftersom Emmy inte lyckades stå tillräckligt still.

De nöjde sig med de bilderna, sa hej då och instruerade oss att promenera tillbaka till akuten igen. Emmy fick ett slutet kuvert att ge till doktorn när vi kom tillbaka.

Vid återkomsten till akuten fick vi sitta i väntrummet och läsa sagor igen tills doktorn blev ledig. Han hade tittat på bilderna och sa att det inte var något fel på lungorna och att han inte kunde hitta några andra fel heller. Hans slutsats var att det i vilket fall som helst inte var något farligt och att Emmy kunde vara och göra som vanligt.

Vi tackade för oss och åkte hem. Emmy somnade i bilen. När jag bar ner henne till sängen stönade hon och sa att det gjorde ont. Igår mådde hon bra igen och gick till dagis.

den 1 april 2004

   Konstnärspappan:

den 22 mars 2004

   Cattis har varit med barnen och handlat.

Emmy kom hem med en ny Bratz. Som vanligt var det jag som var tvungen att öppna den. Cattis har förmodligen aldrig gjort det för då tror jag inte att hon hade köpt fler. Det tar ungefär en kvart varje gång. Det är massor av trådar, gummisnoddar, tejpbitar, klister och ståltrådar som ska tas bort.

Joey hade passat på att byta några av sina Beyblades. Det är små plastsnurror som man ska duellera med. Två snurror ska tävla mot varandra på en speciell bana. Jag vet inte exakt hur det går till, men jag vet att de går sönder hela tiden i duellerna.

BR har som policy att byta leksaker som går sönder förutsatt att man har kvitto med sig. Joey var där i fredags och bytte och i dag igen och bytte ytterligare några. Hur BR tjänar pengar på dem förstår jag inte för hans kompisar gör likadant.

När Emmy satt vid köksbordet och lekte med sin Bratz såg jag att ena foten stack ut ur strumpbyxorna.

den 10 mars 2004

   Det finns inga säkra kort.

den 7 mars 2004

   Emmy och jag skulle köpa födelsedagspresent till Emelie som fyller år. I centrum gick vi förbi en datorbutik som hade två minimotorcyklar i skyltfönstret. Jag stannade och tittade. Emmy blev väl rädd att jag skulle gå in och sa: "Vi ska inte gå in." "Okej då", svarade jag och började gå. "Fast det var fina motorcyklar", sa hon medan vi gick vidare. Det var nog inte bara för min skull hon sa det.

- o -

Sedan några dagar har Emmy ett stort och vackert blåmärke i pannan. Först var det rött, sedan blågrönt och nu är det gult. Hon fick det när hon sprang in i en dörrpost på dagis. De stora tjejerna sade till henne att hon skulle göra det och då gjorde hon tydligen det. Hon hade nog inte räknat med att det skulle göra så ont som det gjorde.

den 4 mars 2004

   Åthutning:

den 22 februari 2004

   Pappa, Taraneh och jag promenerade utmed vattnet, i solskenet, under flera timmar i går. Sedan åkte vi hem till dem och drack varm choklad.

Taraneh sa om Emmy att hon tyckte att hon är rolig när hon hamnar i grupper med människor, exempelvis vid familjesammankomster. Hon går fram till dem hon inte känner och lär känna dem. Jag kunde på rak arm inte komma på vad hon menade, men hon gav flera exempel: Marcelo, från Chile, Andrej, från Polen, och Shaffa, från Iran. Alla tre blev hon kompis med första gången hon träffade dem. Det stämmer nog att hon dras till människor hon inte har träffat tidigare.

Egentligen tyckte inte Taraneh att det var något konstigt med det. Utomlands är det vanligt att det är så. I Sverige är det vanligare att vi håller oss till gamla bekantskaper - det stämmer ganska bra in på mig - och det var det som gjorde att Taraneh tyckte att det var lite ovanligt.

den 18 februari 2004

   Det var bara en tidsfråga.

I dag har Emmy klippt håret själv. Eller åtminstone lite av luggen. Det kunde ha varit värre, betydligt värre. Jag tror att hon förstod att det inte var så uppskattat, men det betyder inte att det inte kommer att hända igen.

Cattis ska prata med dagisfröknarna i morgon och be att de håller lite extra koll på henne när hon har tillgång till en sax. Förmodligen vet de inte om att hon klippte sig själv. Det syns inte så mycket om man inte tittar efter.

den 16 februari 2004

   Emmy var hos farmor i går. Hela dagen tjatade hon om att hon ville stanna kvar och sova över där. Eftersom det är vanlig arbetsdag och dagis i dag sa farmor att det inte gick. Vid middagen försvann Emmy plötsligt. Efter en stund kom hon ner igen och då hade hon klätt på sig nattlinne och sa att hon skulle sova över till i dag. Farmor tyckte inte att hon skulle få göra det, men Kalle tyckte att det var så förslaget gjort att hon borde belönas. Därför fick hon stanna.

Vad lärde sig Emmy av det? Att tjat lönar sig kanske. Det var åtminstone ett framsteg att hon behövde tjata sig till det.

den 15 februari 2004

   I förmiddags ringde Emmy farmor flera gånger för att fråga om hon fick komma dit och leka. Det var ingen som svarade. När farmor ringde tillbaka var Emmy helt inställd på att hon skulle dit:

den 13 februari 2004

   Emmy: - Nästa jul önskar jag mig en låda. Med hela världen i.

   Dagens äventyr:

den 6 februari 2004

   I morse kom Emmy upp när jag stod och strök en skjorta. Hon kom in i köket:

Hon berättar allt oftare om drömmar hon har haft. Oftast har hon drömt bra drömmar. I natt hade tydligen porslinsdockan som hon har fått låna av farmor gått sönder och hamnat i soppåsen. Kanske berodde det på att vi försökte övertyga henne om att inte låna dockan just för att någonting kan hända med den.

den 31 januari 2004

   Emmy kan ringa själv till farmor. I dag lät jag henne för första gången slå hela numret, utan sufflering. Alla nio siffrorna blev rätt. Det imponerar mer än att hon kan bitar av ABC-resan utantill. Den innehåller bilder som hon kan associera till och alla rader rimmar. Ett telefonnummer är bara en serie siffror.

Jag kunde inte några telefonnummer utantill när jag var fyra - fem år. Mamma hade skrivit upp de nummer vi kunde behöva på en lapp vid telefonen. Den läste jag varje gång jag skulle slå något telefonnummer.

   Ärligt om lögner.

den 24 januari 2004

   Emmy kom in i rummet när jag satt vid datorn och jobbade. Sedan smög hon ut och kom strax inpromenerande igen. När hon hade gjort det fyra gånger sa hon: "Det kommer in många som ser ut som jag. Vi är tusen stycken likadana här inne."

den 23 januari 2004

   Joey skar sig i tummen när han skulle dela en tennisboll med en kökskniv. I bilen på väg till akuten diskuterar Cattis och Emmy vad man ska göra om man har skurit av sig huvudet:

den 20 januari 2004

   Inte hela sanningen:

den 13 januari 2004

   När jag skrev om Emmys framtidsplaner nyligen kände jag inte till bakgrunden. Cattis har skrivit:

den 12 januari 2004

   När man ska sova finns det mycket viktigt att säga.

Emmy fick plötsligt akut lust att ringa farmor när hon hade lagt sig. Okej, det är snabbt avklarat, tänkte jag. I tjugo minuter talade hon nästan oavbrutet.

I början av samtalet sa hon att "jag tycker att vi ska prata länge", som för att förbereda farmor på vad som väntade. Vid något tillfälle frågade farmor i andra änden vad Emmy ville tala om. "Min vägg", svarade hon. Den lyckades hon prata om i fem minuter. Hon berättade om alla schablonfigurer, var de satt och hur de såg ut, om konstverket som hon har målat fastän hon inte fick och en mängd andra viktiga saker. Jag satt bredvid och började skratta när hon ville tala om väggen. Då hötte hon med pekfingret åt mig och sa att "du ska vara tyst".

Jag kan inte minnas att något av de andra barnen har talat i telefon så länge i sträck. Fast de har nog inte kommit på att det kan skapa lite längre "vakentid".

den 11 januari 2004

   Framtidsplaner:

den 7 januari 2004

   Sovdags:

den 6 januari 2004

   Jag hör från köket hur Joey skriker åt Emmy i vardagsrummet:

Kort därefter kommer Emmy in i köket:

För fyra, fem år sedan var det Nathalie som fick stå ut med Joeys retsamhet. Nu har turen kommit till honom. Vem som ska utsätta Emmy för det vet jag inte. Kanske klarar hon sig ifrån det som yngsta barnet.

den 5 januari 2004

   Hämtning på dagis och Emmy är inte helt nöjd med att behöva ta på sig overallen.

Hon blir frustrerad när man inte låtsas om att hon säger dumheter. Lyckligtvis vet hon inte riktigt hur svordomar ska användas än.

   Ibland blir man nästan galen.

den 31 december 2003

   Vid frukostbordet:

   Jag kom ut ur sovrummet och stod på furugolvet i hallen:

den 30 december 2003

   Diskussion i bilen, apropå att en del roliga saker, som fyrverkerier, kan vara farliga:

den 25 december 2003

   I går vaknade Joey och Emmy alldeles för tidigt. De hade hittat sina julklappsstrumpor och satt och pratade högljutt i Emmys rum.

Eftersom jag ville sova ett tag till föste jag dem i säng. När jag kom in i Emmys rum tittade hon oroligt på mig:

Inför julen har barnen fått skriva önskelistor. Nathalie skrev väldigt långa listor med alla saker hon kom på. Joey skrev också ganska långa listor. Cattis förklarade för dem att man ska önska sig det man allra helst vill ha, inte allt man ser i julklappskatalogerna. De fick skriva om sina önskelistor och begränsa sig till högst 20 saker för att fokusera någorlunda på det de helst ville ha.

Emmy har länge sagt att hon ville ha en Baby Born. De senaste månaderna har hon sagt att hon önskar sig en Bratz också. Bratz är oproportionerliga plastdockor med miljoner små tillbehör, klädda i Las Vegas-mode. För några veckor sedan frågade vi henne vad hon önskar sig i julklapp. Då sa hon att hon önskar sig en Bratz. Vi frågade om hon önskar sig något mer. Nej, bara en Bratz, svarade hon. Inte ens när vi frågade om hon önskade sig en Baby Born svarade hon ja. En Bratz var det enda hon verkligen ville ha. Därför såg hon orolig ut när hon inte hittade en Bratz i julklappsstrumpan.

Efter jullunchen hos mormor blev det julklappsutdelning. I rask takt delades en stor mängd julklappar ut. Emmy fick ett litet berg av saker, bland annnat en Bratz. "Kolla, en Bratz", ropade hon när hon öppnade paketet. Hon blev lika glad för alla andra julklappar också. "Jag fick mest julklappar", sa hon vid ett tillfälle och "titta, jag fick tre nagellack" vid ett annat.

På kvällen var vi hos farfar och åt julmiddag. Efteråt blev det julklappsutdelning igen. Då delades de ut i ett ännu högre tempo. Emmy fick skidor, klackskor med lila fjädrar på, en matchande lila fjäderboa och ytterligare en Bratz, denna gång en i lång aftonklänning. Den hon hade pekat ut på NK och sagt att hon allra helst ville ha.

Nathalie och Joey fick TV-spel, videofilmer, kläder, bilbana, böcker och mängder av andra saker. Nathalie fick en TV med video i för att slippa titta i Joeys rum. När dagen var slut verkade alla nöjda. Emmy hade dessutom lyckats få följa med farmor hem, vilket antagligen var ett perfekt slut på dagen för hennes del. Av alla julklappar tog hon bara med sig sin ena Bratz.

den 23 december 2003

   För en stund sedan smorde Emmy in händerna med hårmousse i tron att den också fungerade som hudkräm. Jag sa till henne att den inte gör det och bad henne att tvätta händerna. När hon hade gjort det och skulle torka händerna såg hon en blå fläck på den vita handduken:

Hon trodde att blåmärken färgar av sig om man gnuggar på dem.

   Emmy är ute och leker själv. Jag sa att det var för kallt för att gå ut. Hon ville absolut gå ut ändå så jag släppte ut henne ensam med förmaningen att hon bara får vara på tomten. Hon har åkt snowracer, gjort snöänglar, "skottat" och flyttat omkring saker.

Det fungerar ganska bra. Jag håller ett öga på henne genom fönstret och får då och då påminna henne om att bara vara på tomten eller hindra henne från att lägga saker hon hittar på tomten i soptunnan.

Hon åkte snowracer nerför ena trappan och skrattade högt när hon kom ner. Nyss var hon ute på vägen med en sparkcykel. Jag ropade "bara på tomten" till henne. Då vände hon sig mot mig, sa "oj!" och skyndade sig in igen. Hon glömmer bort sig. Jag tror att hon lever mycket i flow.

Det är roligt att hon så lätt sysselsätter sig själv. Nathalie och Joey är lite grand tvärt om. De väntar sig ofta att någon annan ska aktivera dem. Det är å andra sidan många vuxna som också väntar sig att bli aktiverade.

Livet händer inte. Vill man att något ska hända får man se till att det gör det.

den 20 december 2003

   Det är inte alltid så lätt.

I går i bilen, när Cattis och Emmy hämtade mig vid affären, hörde jag Emmy från baksätet: Pappa är gammal!

Hon är stöddig ibland.

den 19 december 2003

   I bilen efter dagis hade Emmy med sig en påse med okänt hemligt innehåll. Jag misstänker att det har med jul att göra.

den 12 december 2003

   En tallrik filmjölk, havrefras och:

Jag misstänker att det har att göra med att Emmy har tittat på Spy kids i dag.

den 11 december 2003

   Vi åt amerikanska pannkakor till middag i dag. Nathalie fick med sig ett recept hem från hemkunskapen för några veckor sedan. Den stora skillnaden jämfört med vanliga svenska pannkakor, är att man använder filmjölk i stället för mjölk och att de amerikanska är mindre och tjockare.

Emmy tycker att det är jobbigt att skära pannkakor så jag hjälpte henne. En av dem skar, eller snarare hackade, jag i hundratals små bitar för att retas med henne. Hon såg inte när jag gjorde det. När hon skulle äta försökte hon spetsa en bit i taget på gaffeln och sa med halvt uppgiven ton: "Det kommer ju att ta hela natten att äta det här."

den 8 december 2003

   Prövningarnas tid.

Jag läser nästan dagligen på olika webbloggar om personer som utsätts för den ena motgången svårare än den andra. Det tycks vara en sådan tid.

Vår familj är inte heller utan sina svåra stunder:

Emmy har haft fem långa och prövande minuter i dag. Hon ville att Cattis skulle måla hennes naglar. Vad hon antagligen hade glömt, var att det tar en stund innan lacket torkar och under den tiden får man inte göra något annat än sitta still och vänta. Hon satt i soffan med fingrarna utspretade på vardagsrumsbordet och tittade på naglarna medan de torkade. Det är en riktig tålamodsprövare för henne.

Hon höll ut tills Cattis sa att nagellacket hade torkat. Nu har hon halvgenomskinligt orange nagellack med glitter i.

den 5 december 2003

   Emmy och jag spelade några omgångar "fyra i rad". Vi bytte färg ibland:

den 21 november 2003

   Jag hade inte hört hela samtalet kring Emmys diskussion om färgläggning av en Pippiteckning. Cattis har berättat hur det egentligen var:

den 20 november 2003

   Lätta och svåra gåtor.

I bilen på väg till Marcelo för att fira födelsedag berättade Joey en gåta:

den 16 november 2003

   Emmy har varit hos farmor från i går. I dag var de på Röda korsets basar.

Hon fick en "Vtech Smart Start Learning Laptop" som kostade 50 kronor. Med den kan hon lära sig svensk grammatik med hjälp av en syntetisk datorröst. "Vad heter hatt i plural", frågar den. Då är det meningen att man ska skriva "hattar" på det lilla tangentbordet. Emmy tycker att det är roligt att den låter. Fast hon kommer nog inte att lära sig så mycket grammatik.

Joey fattade däremot vad det handlade om och skrev "hattar" när den frågade efter pluralformen av hatt. Kanske kan han ha nytta av den i stället.

När jag frågade Emmy vad de hade ätit till middag hos farmor i går, berättade hon att de hade fått fiskpinnar och potatismos. När jag frågade vad de hade ätit till middag i dag sa hon att de hade ätit fiskpinnar och potatismos igen. Det kan mycket väl vara sant. Emmy tycker om fiskpinnar och mamma tycker om Emmy. Kalle hade ätit något annat. Jag kan tänka mig att han inte lika gärna äter fiskpinnar två dagar i rad.

---

Pappa gav mig en CD med diverse bilder. Jag tror att Tommi har tagit de flesta. Några föreställde Emmy. Bland annat den här. Det fanns flera som var ganska roliga.

den 14 november 2003

   Emmy satt i köket och ritade medan Cattis lagade mat. Hon färglade en bild med Pippi Långstrump, Lilla gubben, några träd och lite annat. Allt målade hon svart. Hon sa att det var ruttet. Äpplena på träden var ruttna, Pippi var rutten och husen var ruttna. När hon kom till hästen sa hon att den också var rutten, "färglade" den kolsvart och sa att den var "svartsjuk" också.

den 12 november 2003

   Vi gick igenom testresultaten från Emmys utredning i går. Tittar man bara på siffrorna ser det bra ut. Hon ligger utvecklingsmässigt på eller över sin ålder på alla testmoment. På flera moment ligger hon på eller över en sexårings nivå. På några mellan fem- och sex-årsnivån och resten på eller över sin åldersnivå.

Att hon ligger över sin åldersnivå betyder bland annat att hon registrerar och uppfattar mer intryck än hon kan hantera i vissa situationer. Till exempel när hon är i grupper med många människor, framför allt barn som flyter omkring och låter mycket. Hon registrerar snabbt detaljer som många andra missar. I helgen var hon med farmor på Liljevalchs och tittade på Sven X-et Erixson-utställningen. I entréhallen fanns det tydligen två tavlor, en stor och en liten. Emmy hade direkt påpekat att en liten flicka fanns med på båda bilderna, vilket mamma kunde konstatera stämde när hon tittade efter ordentligt.

Hon har också mycket bra minne för detaljer. Jag kommer nästan aldrig ihåg namn på människor jag just har hälsat på, om jag inte anstränger mig extra för att göra det. Emmy snappar upp namn direkt och kommer ihåg dem länge. När vi var på bio och såg Hitta Nemo mötte vi min kollega Stefan som morsade lite kort när han gick förbi. Jag hann säga till Emmy att det var Stefan och att vi jobbar tillsammans och det kom hon ihåg i flera dagar efteråt. Hon kommer ihåg att ögonläkaren heter Karin precis som "utredaren" och att de håller till i hus bredvid varandra. Hon vet att sköterskan på barnavårdscentralen heter Lena och i vilket hus hon finns.

När Emmy var tre år lämnade vi morfar på Centralen en kväll då vi hade varit på Gröna Lund. Flera månader senare lämnade vi Cattis där på dagen. Emmy kände direkt igen sig och berättade att vi hade lämnat morfar där långt tidigare. Dessutom såg hon den bara från bilen bägge gångerna. Jag hade troligen inte känt igen en sådan plats om jag såg den en gång i mörker och därefter på dagen långt senare.

Det finns två sidor av det mesta. Emmys andra sida är svårigheten att hantera alla intrycken när de blir för många. Hon driver lätt omkring mellan olika aktiviteter och har svårt att avsluta en aktivitet innan hon börjar med nästa. Även om hon är ensam kan hon vara en "aktivitetsnomad". Roll-lekar är undantag. Dem kan hon ägna sig åt i timmar, både ensam och tillsammans med andra. Och se på film, men det är snarare en "inaktivitet". Rita brukar hon också kunna göra ganska länge. Där är det däremot inte så ovanligt att ritandet går från pappret till bordet, händerna, ansiktet, saker, väggar och annat om det inte finns en vuxen i närheten som kan föra henne tillbaka till pappret när hon börjar sväva iväg.

Ibland blir hon väldigt stökig om det är många människor i närheten. Då är det nästan bara att ta henne därifrån som hjälper. På dagis kan det vara svårt. Fröknarna känner till problemet så de brukar dela upp gruppen så ofta och så mycket de kan med sina knappa resurser. De säger att det oftast fungerar bra i mindre grupper och dåligt i större grupp. Vid tillfällen då det är många barn som ska göra samma sak samtidigt, brukar de låta Emmy göra det först eller sist så att hon inte behöver utsättas för stora grupper i onödan. Det är tur att dagispersonalen är intresserad och bryr sig om så som de gör. Tre fröknar på 21 barn är inte så mycket. Särskilt inte när det finns barn som behöver extra mycket "vuxentid".

   Familjebildning.

den 10 november 2003

   Middagsprat:

Cattis undrade om hon har fått frågan ifrån utredningen. Det är inte omöjligt att hon kommer ihåg den. Hon har bra minne.

den 9 november 2003

   På helgerna brukar jag vakna som nummer två. Emmy är alltid vaken före oss andra, och oftast orsak till att jag vaknar. Hon är ganska självständig när hon är ensam och tycker nog inte att hon behöver så mycket hjälp heller. Jag brukar kunna följa hennes spår genom huset. Saker som är utställda på speciella sätt eller lagda på ovanliga platser.

I morse hittade jag blöta pyjamasbyxor nedanför trappan. Bredvid dem låg en flaska med Mr Muscle och en våt fläck. I tvättstugan stod det en pall innanför dörren och lampan var tänd. Emmys säng var full av leksaker från Joeys rum.

När Emmy vaknade lekte hon en stund i sängen. Plötsligt behövde hon gå på toaletten. Väldigt mycket. Hon hann bara till trappan där det inträffade en olycka. Det var så pyjamasbyxorna blev blöta. Dem tog hon av sig på olycksplatsen. Rena kläder fanns på en låg bokhylla och det visste hon. Hon tog sig upp med hjälp av en pall.

Efter att ha satt på sig kläderna tyckte hon tydligen att hon behövde tvätta golvet på platsen för olyckan. Hon öppnade tvättstugedörren, som jag hade glömt att låsa, tog en pall och ställde sig på den så att hon kunde tända lampan. Sedan gick hon in och hittade flaskan med Mr Muscle, som jag inte ens visste fanns där. Med den sprayade hon på golvet. Därav den lilla fläcken.

Det är inte alltid jag lyckas räkna ut vad hon har gjort. I morse berättade hon när jag frågade vad Mr Muscle gjorde på golvet och varför det var tänt i tvättstugan.

---

När Emmy och jag äter frukost själva brukar vi träna på bokstäver. Jag har kommit på att jag kan skriva bokstäver med kaviar på hennes smörgås. Dem pratar vi om sedan.

Ibland väljer jag en bokstav och ibland får hon önska en bokstav. I morse önskade hon "bokstaven som ser ut som en orm". S som i "Stina på dagis" och "Smilla". När hon hade ätit upp halva S:et frågade hon vilken bokstav som blev kvar. "Det är nästan en ring, ett o", svarade jag. "Nej, jag menar den som är som en halv ring", sa hon. "Aha, du menar c", frågade jag. "Just det, som i mamma och farmor", svarade hon. Båda har namn som börjar på c.

Jag vet inte hur mycket hon lär sig, men ibland kan det vara roligt att leka med påläggen under kontrollerade former i alla fall.

den 8 november 2003

   Emmy kom in till mig när jag satt framför datorn och skrev. Hon klängde sig upp i knät och la sig med benen över ena armen och huvudet över den andra och låtsades sova. Sedan "vaknade" hon:

Jag gav upp och började prata om någonting annat. Hon är envis. Luftrör och matstrupar är ingenting jag väntar mig att hamna i diskussion om med en fyraåring. Hon kan massor av ord som inte brukar ingå i småbarns ordförråd. Emmy är fortfarade som ett läskpapper när det gäller nya ord. Antagligen är det på dagis som hon snappar upp dem av fröknarna.

---

I går var det spökfest på dagis. Hon gick i samma utstyrsel som förra året. Den passar fortfarande bra. Både beträffande storlek och roll.

När jag kom och hämtade henne på dagis ville hon absolut inte klä på sig andra kläder över kostymen. Jag lyckades tvinga på henne en för liten jacka innan vi gick ut till bilen. Sedan hade hon på sig kostymen tills hon skulle lägga sig.

den 30 oktober 2003

   Frukosten blev en musikal:

den 29 oktober 2003

   Cattis berättade om när hon var i stallet med Emmy i går kväll.

Hon var inne i stallet och arbetade med en häst. Emmy var med ett tag, men tröttnade och gick ut.

Efter ett stund tyckte Cattis att det var konstigt att hon inte hade hört något från Emmy, så hon ropade efter henne. Emmy svarade inte. Till slut gick hon för att titta efter var hon hade tagit vägen. Det var alldeles mörkt ute och hon ropade igen. Fortfarande inget svar. Hon gick ut på stallplanen för att leta och höll på att snubbla över något. Det var Emmy som låg på rygg tvärs över vägen. Cattis frågade vad hon höll på med. Emmy svarade att hon tittade på stjärnorna. "Kolla, en kanin!", sa hon och pekade upp mot himlen.

Cattis tror att Emmy måste ha legat där ute i mörkret åtminstone tjugo minuter.

På väg hem hade hon somnat i bilen. Cattis bar in henne till soffan där hon fick fortsätta att sova en stund. Hon snarkade lika högt som sin mamma. Och pappa. I morse vaknade hon senare än vanligt fastän hon hade sovit längre. Det kanske var jobbigt att ligga och titta på stjärnor.

den 27 oktober 2003

   Brutna mönster.

Vi fortsätter att äta våra rostade mackor.

den 25 oktober 2003

   Nu på kvällen, medan jag satt och zappade mellan TV-kanalerna, hörde jag ett rejält utdraget brak på nedervåningen. Det lät så illa att jag tänkte att något allvarligt måste ha hänt, så jag sprang ner. Där stod Emmy och grät och sa att hon hade trillat.

Det visade sig att hon hade försökt ta en videofilm i bokhyllan. Längst upp. Bokhyllan hade vält medan hon klättrade, men som tur var hade den fastnat halvvägs när den tog i ett dörrfoder. Annars hade hon kunnat skada sig ordentligt om hon hade fått den över sig.

Emmy stod som i en sjö av videofilmer. Det var nog hundra stycken. Som tur var hade hon inte gjort illa sig. Efter en stunds letande hittade hon ett pyttelitet skrapmärke som bara nätt och jämnt hade tagit bort översta hudlagret. Inte tillräckligt för att det skulle börja blöda.

Förhoppningsvis begrep hon att man inte ska klättra i bokhyllor.

   I dag har Emmy varit på bio för första gången i sitt 4-åriga liv.

Filmen heter Hitta Nemo och gick på Rigoletto. När vi kom in satte vi oss mitt i salongen eftersom det var onumrerat. Vi stod nästan först i kön så vi kunde välja de platser vi ville ha. Emmy blev väldigt fascinerad av det röda ridån framför bioduken. Hon kallade den för gardin.

Under filmens inledning dök det upp en stor och läskig gädda (tror jag). Ljudvolymen i salongen var mycket hög så det skakade i hela golvet. Då väste Emmy "för läskigt" till mig. Jag lutade mig mot henne och pratade om någonting annat en stund tills det läskiga var över.

Vid ett tillfälle simmade fiskarna (det är en fiskfilm) i kolmörker. Emmy sa "för mörkt" när det blev bäckmörkt i salongen. Det varade bara någon sekund så det var ingen fara. Egentligen brukar hon inte vara mörkrädd heller så det var kanske mest en markering av att det var mörkt.

Vi hann med ett till "för läskigt" under filmen, men hon överlevde det också. Hon verkade mest tycka att det var ganska roligt.

Jag var lite osäker på om Emmy skulle orka sitta stilla så länge som filmen pågick. Innan tänkte jag att det skulle kunna gå bra eftersom hon brukar sitta förstelnad framför videofilmer hemma. Det visade sig inte vara några problem. Ljudet var nog den största skillnaden. Ljudanläggningen är så kaftig att det dundrar ibland. Det skrämde henne lite även när det inte hände något särskilt läskigt i filmen.

Under andra halvan av filmen lutade sig Emmy mot mig och sa "ser du gardinen där borta?". "Vilken gardin", frågade jag och tänkte att hon kanske hade sagt gardin men menat något annat. "Där, på sidan", sa hon och pekade. Tydligen hade hon fortfarande inte släppt tankarna på ridån som var indragen mot sidorna. Det verkar ha varit det allra mest spännande.

När filmen var slut ville hon se ridån igen så vi fick sitta kvar sist av alla i väntan på att sluttexterna skulle ta slut och ridån stängas. Personalen började städa salongen för nästa föreställning medan vi satt där. Efter det tog vi tunnelbanan och bussen hem.

---

Hitta Nemo är väldigt välgjord. Jag skulle vilja se den på engelska också. Bland de svenska rösterna kände jag igen Ulla Skog som spelade en kvinnlig mycket tankspridd och glömsk fisk. Många av djuren i filmen hade kraftiga svenska dialekter, vilket var roligt. Gotländska, värmländska och västervikska tyckte jag att jag kände igen.

Före filmen berättade de att den i USA har slagit mängder av publik- och kassarekord.

den 21 oktober 2003

   Ombytta roller.

den 20 oktober 2003

   Cattis har skrivit en lustig berättelse om när hon var i affären och handlade mat med barnen i går.

den 17 oktober 2003

   Dagens ungdom. 

---

"Kan vi köpa myskväll?"

Det kan barnen fråga ibland. För dem är myskväll något man gör tillsammans med en skål ostbågar eller chips med dip.

den 8 oktober 2003

   I dag var sista testdagen för Emmy.

Ett av de första testerna handlade om att upprepa mönster. På en sorts spelplan fanns det rader med bilder av olika djur. Framför varje djur fanns det ett litet hål. Framför djuren på översta raden satt det små plastploppar i olika färger i hålen. Framför fisken var den blå och framför hunden gul till exempel. Emmys uppgift var att, för var och en av de återstående djurbilderna, sätta en plopp med samma färg som samma djur på översta raden hade. Såg hon exempelvis en fisk skulle den ha en blå plopp. Alla fiskar var lite olika men ändå fiskar så det fanns inga bilder som var exakt likadana. Enligt instruktionen var hon tvungen att ta djuren rad för rad. Övningen hade en maxtid som Emmy inte fick överskrida. Hon skulle göra så många hon hann inom den tiden.

När utredaren startade klockan gjorde sig inte Emmy någon brådska. Hon började prata om alla möjliga saker för sig själv medan hon långsamt tittade på djuren och plopparna. När första raden var klar satte hon en plopp i ett hål några rader längre ner. Då sa utredaren att hon måste ta dem i ordning från höger till vänster och rad för rad. Då satte Emmy i en på första tomma plats på den översta tomma raden. Sedan sjöng hon lite och tog nästa plopp. Efter den var det en bild av en tupp. Då ropade hon "kuckeliku!" högt medan hon tog en svart plopp och satte i hålet. Efter den tog hon en till svart plopp och satte vid nästa tupp hon hittade. Utredaren sa ännu en gång att hon måste ta djuren i ordning, men nu hördes det att hon började ge upp. Emmy började rulla en plopp och sa till utredaren att den rullade iväg. Långsamt tog hon upp den igen och satte den i ett hål. Sen tog hon alla gula ploppar och satte dem i alla lediga hundhål. Därefter alla blå och satte dem i fiskhålen och så fortsatte hon tills alla hål var fyllda. De sista två tredjedelarna gick fortare att sätta i än den första tredjedelen, fast det var ju för att hon rationaliserade och tog en färg i taget. Det var inte enligt reglerna, men det gick fort. Jag frågade utredaren hur det hade gått eftersom jag hade lite svårt att se från min plats. Hon sa att hon hade satt fel färg på en tupp men att de i övrigt var rätt och utan att utnyttja hela tiden.

I nästa övning skulle Emmy peka på en av fyra bilder som hörde ihop med fyra andra bilder. Det kunde till exempel vara fyra olika fåglar som hon skulle hitta rätt match till bland fyra andra bilder, varav en kanske var en fågel. Svårighetsgraden ökade hela tiden. Hon klarade alla. Den sista föreställde fyra olika klädesplagg och hon skulle peka ut ett par strumpor som match till dem. Det gjorde hon, men när hon hade gjort det fortsatte hon att peka ut matchar baserat på vilka färger de hade. Lustigt nog stämde det också. Utredaren avbröt henne och ville gå vidare med nästa test.

Där skulle hon titta på bilder och säga vad som saknades. På första bilden var det en nalle som saknade sitt huvud. Här började det också lätt och blev svårare med mer och mer detaljer. I slutet var det två bilder hon tittade på länge och bekymrat, med huvudet vilande i händerna. Till sista sa hon att hon inte hittade några fel på dem. Den allra sista föreställde ett landskap och Emmy kom fram till att det saknades en solstråle. Jag vet inte om det var rätt. Utredaren sa att hon hade väldigt bra sinne för detaljer. Sedan vände hon sig till Emmy och frågade om hon hade bra minne också. Emmy svarade förstås ja.

Att hon frågade berodde på att nästa övning var ett test av minnet. Utredaren sa en mening och Emmy skulle upprea den. I början var meningarna korta. "Pojken gick med hunden" till exempel. Ganska länge hängde hon med och kunde ordagrant upprepa meningar som "det är mycket roligt att vara ledig hela långa sommaren". Till slut blev det dock för mycket och då började nog Emmy bli rätt trött också. Hon stod upp på stolen lika ofta som hon satt och stundtals hängde hon över bordet så att utredaren inte såg sin handledningsbok för att Emmys huvud var i vägen. Emmy upptäckte att det fanns bokstäver i boken och började leta efter "sina bokstäver", det vill säga e, m och y. "Titta, där är min bokstav!", utropade hon och pekade så fort som hon hittade någon av dem. Utredaren ville ta tillbaka kommandot och sa att "man lyssnar mycket bättre om man sitter ner". Jag undrar om inte Emmy behöver mer koncentration när hon sitter stilla än när hon är i rörelse. Stillasittande är inte hennes naturliga tillstånd. Utredaren sa i alla fall att hon har väldigt bra minne.

Efter minnestestet skulle Emmy avsluta meningar som utredaren påbörjade. "Man använder fötter till att gå och händer till ..." kunde avslutas med "... att rita". Meningarna blev svårare hela tiden. Utredaren sa "när flickor växer upp blir de kvinnor och när pojkar växer upp blir de ..." "... häxor", avslutade Emmy. Sedan sa utredaren "en kniv och en glasbit är ..." "... två", sa Emmy. "Vassa", tänkte utredaren. "Man kan skriva med en penna och man kan skriva med ..." "... en fjäder", tyckte Emmy. Då blev utredaren nyfiken och frågade Emmy om man kan skriva med en fjäder. "Ja, det gör han i filmen", sa hon. Utredaren undrade vilken film. Emmy funderade men sa till slut att hon inte kom ihåg. Antagligen har hon sett någon rita med en gåspenna i någon tecknad film. Jag tror att hon fick rätt för det.

Emmy var alldeles hyperaktiv efter att ha suttit "stilla" så länge och koncentrerat sig. Utredaren sa att det bara var en övning kvar innan hon skulle få leka. Den övningen var fullständig överkurs för Emmy. Det var en räkneövning. Utredaren sa till exempel att: "Olle har fyra kronor och Peter har fem. Hur många kronor har de tillsammans?" 14 tyckte Emmy, som inte hade en aning. Det blev svårare för varje fråga och nästa var: "Maria har fem kronor, men hon handlar godis för tre kronor. Hur många kronor har hon kvar då?" De kunde lika gärna ha frågat efter atomvikten för uran. Vi har aldrig diskuterat pengar och deras värde med Emmy. Hon fick noll rätt, men utredaren sa att hon var tvungen att fråga.

Efter den övningen var det dags att leka. Det hade Emmy sett fram emot hela tiden. Utredaren tog fram en korg full med små skogsdjur och Emmy fick hämta ett garage med bilar. De hjälptes åt att ställa upp sakerna på bordet och började leka. Emmy blev snabbt förälskad i de små djuren och gav dem namn. Linnea, Maria, Johanna, Alice, Markus och så vidare tills alla ungefär 20 hade fått namn. Hon tog "Linnea" och frågade utredaren om hon fick ta av henne kläderna. "Ja, du får väl fråga hennes föräldrar", svarade hon.

Utredaren ville testa Emmy:

När de hade varit borta med bussen tog Emmy en liten krokodil och frågade utredaren om hon fick klä av den också. Utredaren sa att hon skulle fråga föräldrarna.

Jag tror att pappakrokodilen var jag. Den använde ungefär mitt sätt att uttrycka sig. Lite senare höll krokodilpappan på att drunkna i sjön, som var golvmattan. Krokodilmamman drog upp den i sista stund.

Emmy och utredaren lekte med djuren i ungefär en halvtimme och Emmy hade väldigt roligt. Efteråt, innan vi skulle gå hem, sa utredaren till mig att hon var väldigt duktig på att leka och att det inte alls är alla barn som kan det. Det har Emmy aldrig haft några problem med.

den 7 oktober 2003

   Emmy har svårt att hantera grupper av människor. Bland annat på grund av detta genomgår hon en utredning av vad det beror på. I utredningen får hon göra mängder av olika tester: rita, räkna, lägga pussel, beskriva ord, lösa bildgåtor, bygga med klossar, lösa labyrintproblem och en massa annat. Flertalet tester görs på tid. Det är roligt att se hur hon gör vissa saker. Cattis har berättat hur det gick till i dag.

En övning gick ut på att Emmy skulle hjälpa en ekorre att hitta mat. På ett papper var en labyrint ritad. Vid ena sidan av pappret fanns det en ekorre och vid andra sidan mat till ekorren. Emmy skulle dra ett streck från ekorren till maten utan att gå in i de återvändsgränder som fanns på vägen. Det var ingen jättesvår uppgift. Den instruktion hon fick var att dra ett streck från ekorren till maten utan att gå in i de "dörrar" som ledde till rummen som man inte kunde komma till maten via. Det första Emmy gjorde var att dra streck tvärs över alla gångar som ledde till återvändsrummen. Utredaren sa något i stil med: "Nej, så ska du inte göra." Emmy svarade med: "Jo, jag stänger dörrarna så att inte ekorren kan gå fel." Trots utredarens protester gjorde hon så på alla dörrar i varje labyrint innan hon drog strecket som markerade ekorrens väg.

I en annan labyrint satt ekorren i mitten och skulle ta sig ut. På vägen ut fanns det gångar som inte ledde någon vart. Utredaren sa att dörrarna i slutet av de gångarna var stängda. Emmy drog strecket från ekorren och närmaste vägen ut, genom alla de avstängda gångarna. Utredaren protesterade och sa att hon ju inte fick ta den vägen eftersom dörrarna var stängda. "Nehej", svarade Emmy, "ekorren öppnade dörrarna och sprang ut." Hon struntar helt i begränsningarna i instruktionerna och fokuserar på möjligheterna. För henne är det här lekar. Lekar är man inte bara med i. Hon är van vid att få bestämma reglerna för lekarna så det är klart att hon gör det här också.

Man kan inte säga annat än att hon sätter sig in i rollerna i alla fall. Hon löser uppgifterna på sitt sätt och det finns logik i hennes sätt utifrån de instruktioner hon får. Tyvärr tror jag inte att testerna är så flexibla att hennes lösningar räknas. I går följde jag med henne. Då blev hon visad kartongbitar med fyra olika bilder på. Hennes uppgift var att peka på den bild som hängde ihop med ett ord som utredaren sa. Ett ord var "kallt". Bland bilderna fanns ett kylskåp. Hon pekade på en brun fyrkant med en gul oregelbunden form ovanpå. Det var förstås fel enligt testet. När jag frågade Emmy vad bilden hon pekade på föreställde, sa hon att det var ost. Det kunde det mycket väl ha varit och ost kan (bör) förvaras kallt. Utredaren sa lite syrligt att det var fel i alla fall. Jag misstänker att bilden egentligen föreställde ett paket med näsdukar. Visserligen i färger ingen har sett i verkligheten, men ändå.

I en annan serie tester skulle hon rita av figurer som visades på ett papper. Papperet med figurerna lades snett vid sidan av henne. Hon ritade de flesta så som hon såg dem, det vill säga sedda från sidan, inte uppifrån och ner på pappret så som de var ritade. Enligt testets facit var det väl fel, men som jag ser det kan det mycket väl vara rätt. Om det hade funnits mer plats på bordet hade bilderna kunnat ligga rakt framför Emmy och då hade hon nog ritat annorlunda. På en bild var det en cirkel och en triangel kant i kant bredvid varandra. Emmy såg den i ungefär 45 graders vinkel från sidan och ritade en cirkel med en triangel kant i kant under, så att det blev en cirkel som vilade på spetsen av en triangel. Medan utredaren förklarade nästa uppgift började Emmy rita ett ansikte på cirkeln som hon tyckte var huvudet på en gubbe med trekantig kropp. Utredaren sa att så fick hon inte göra. Hon skulle bara rita det bilderna föreställde. När bilderna var klara ville hon signera dem också. Testledaren insåg att det skulle kunna bli diskussion om hon inte fick visa hur duktig hon var så hon väntade tålmodigt på att Emmy skulle skriva sitt namn.

Jag märkte hur svårt det var för Emmy att sitta still och lösa uppgifterna. Efter fem minuter började hon skruva på sig. Efter tio klättrade hon omkring på och vände stolen medan hon löste uppgifterna. Redan från början var Emmy mer fascinerad av stoppuret som användes för att klocka testerna, än av uppgifterna hon skulle lösa. Hon frågade hur man använde det. Testledaren förklarade att den långa visaren visade hur många sekunder hon hade hållit på. Emmy frågade varför det var två klockor när hon såg minuturtavlan. Testledaren trasslade in sig i en förklaring som varken jag eller Emmy förstod. Efter en dryg halvtimme avbröts testerna därför att Emmy bara gjorde annat, exempelvis byggde en båt av stolen, och svarade fel därför att hon hade tröttnat. Några kontrollfrågor, som testledaren ställde, visade att Emmy hade löst flera av uppgifterna i huvudet, men svarade fel på ren trots.

Vid något tillfälle under dagens tester, hade testledaren vänt sig till Cattis och sagt, att inte förrän Emmy har svarat fel på fem frågor kunde hon gå vidare till nästa uppgift. Det hörde Emmy. Svaret på de följande fem frågorna blev "jag vet inte", och hon fick raskt gå vidare till nästa uppgift. Tydligen hade testledaren tidigare sagt att det var duktigt av Emmy att säga att hon inte visste när hon inte visste, för det vågade tydigen inte alla barn erkänna. Efter att ha sagt "jag vet inte" fem gånger sa hon stolt "jag sa jag vet inte fem gånger!"

Som åskådare är det fantastiskt roligt att se hur Emmy löser uppgifterna och höra vad hon säger under tiden. I går fick hon lägga ett antal pussel. Ett föreställde ett ansikte. När det var klart tyckte hon att det borde fattas delar för det saknade kropp. Ett annat föreställde en röd bil. Innan hon hade börjat lägga det funderade hon över om det skulle bli en eller två bilar. När den var klar sköt hon den åt sidan och sa att den skulle åka till Mallorca.

Pengar har inte Emmy någon uppfattning om över huvud taget. "Hur många enkronor går det på en femkrona", frågade testledaren. 119 svarade Emmy blixtsnabbt. Hon vet inte vad vare sig enkronor eller femkronor är. Fast de flesta fyraåringar gör nog inte det.

I ett ordtest skulle testledaren säga ord och Emmy förklara vad de betyder. Svaret på "hatt" var kort och gott "huvud". Som svar på "cykel" satte sig Emmy på sidan av stolen och gjorde trampande rörelser med benen i luften. När testledaren sa nästa ord hade Emmy rest sig upp och stod vid sidan av bordet och trampade snabbt med fötterna för att visa att hon kunde cykla fort också.

Det är också roligt att iaktta testledaren. Hon är inte van vid hur Emmy fungerar och ger henne instruktioner som leder till helt andra resultat än vad hon väntar sig. Sen ser hon lite besvärad ut när Emmy gör som hon vill. Testerna är egentligen gjorda för lite större barn. Och lite yngre testledare, tror jag. Det vore antagligen utvecklande om testledaren utvärderades efter testerna. Hon skulle kanske kunna lära sig lite om både sig själv och barn som Emmy.

Det är synd att både testledaren och testerna är så oflexibla, för jag tror inte att de kommer att få fram de resultat de borde. Å andra sidan är det inte hennes intelligens de ska mäta heller så i det stora hela kommer det nog inte att spela någon större roll.

Cattis var tvungen att gå ut ett tag för att inte förstöra testerna med sitt skrattande. Alltihop filmas och om man sitter och skrattar hörs det inte vad Emmy säger. Dessutom brukar Emmy spela över om hon ser att någon skrattar, så det finns anledning att bita sig i tungan. Imorgon är det min tur att följa med igen.

den 5 oktober 2003

   Fjärrkontroll.

den 28 september 2003

   I dag använde Emmy åter ett ord på ett sätt som det inte är avsett.

Änden av limpor kallar hon för svans. Det är inte så konstigt. Den skurna ytan kallar hon för ansikte. Eftersom jag hade brett smörgåsen hade den smör i ansiktet. Det är klart okonventionellt, men jag förstod direkt vad hon menade.

---

I torsdags fick jag de skjortor jag beställde på Tailoronline för några veckor sedan. Jag hade lagt dem på vardagsrumsbordet och frågade Emmy vad hon tyckte om dem när hon kom förbi. "Åhh, vilka fula!", sa hon helt utan betänketid. Det verkade inte som om hon försökte retas, vilket inte hade varit någon omöjlighet.

Efter att ha tittat på dem lite noggrannare godkände hon alla utom en. Den icke godkända var randig. Jag har inte använt randiga skjortor under hennes livstid och hon tycker inte om förändringar. Hon vill att saker ska se ut som de brukar.

Emmys dagisfröken, Annemor, klippte sig och färgade håret för ett tag sedan. I början var alla barnen ovana och tyckte att det såg lite konstigt ut. Nu när det har gått någon månad är det bara Emmy som fortfarande inte har vant sig. Annemor har berättat att Emmy brukar komma fram till henne och säga: "Du Annemor, visst kommer ditt hår att växa ut igen?"

den 25 september 2003

   Det är Emmy som bestämmer:

Det är väldigt viktigt för Emmy att kontrollera alla situationer hon hamnar i. Det är knappast för makten att kontrollera, utan snarare för att hon ska förstå och känna sig bekant med vad som händer.

Rutiner fungerar bra. Det är när något, som inte tillhör rutinerna, händer, som hon blir rörig och stimmig. Byten från en aktivitet till en annan är svåra om hon inte kan se övergången i förväg, så att hon vet vad som ska hända.

På dagis har de berättat att hon har svårt för att till exempel byta från att ha varit på utflykt till att göra någonting annat. Eller från att ha ritat till att leka med dockor. Tiden mellan aktiviteterna är knepiga. När alla barn plötsligt bryter upp och surrar runt som bin kring honung innan de ska göra nästa sak.

Emmy verkar inte riktigt se att de andra "bina" är på väg från en sak till en annan. För henne verkar det vara planlöst flygande och det är svårt. Hon vet inte hur man gör när man är planlös. Hon har alltid ett mål, är alltid på väg någonstans.

I stället för att vara planlös skapar hon ordning genom att spela pajas eller skapa sådant som de andra barnen uppfattar som kaos. Om hon knuffar ner något på golvet stannar de andra barnen till och tittar på henne. Då är det ordning igen. De gör något som hon förstår. Hon har skapat ordning på sitt sätt. För de andra barnen har hon skapat oreda och stök.

Jag vet förstås inte att det är så här hon upplever det, men det verkar så. Det fungerar likadant på släktsammankomster och i andra "röriga" miljöer. När alla har satt sig och har en plats kommer även hon till ro. Ju färre personer hon är omgiven av, desto bättre fungerar det. Ju färre byten mellan aktiviteter, desto bättre för henne. Hon kan leka samma sak, ensam eller med andra, hur länge som helst utan att det är några problem. Så länge som alla har en given plats.

Till en del kan jag känna igen detta från mig själv också. Jag tycker inte om när mina planer eller min ordning blir störd. Jag vill inte ha överraskningar. Jag vill gärna veta hur nya miljöer ser ut innan jag hamnar i dem. Jag vill veta vilka människorna i min omgivning är. Ska jag hålla en föreläsning eller göra en presentation för okända människor, försöker jag ta reda på vad de heter, vad de gör och var de kommer ifrån. Helst i förväg om det är möjligt. Ibland får jag kommentarer som att jag verkar vara så väl förberedd i olika sammanhang. Kanske är jag det och kanske beror det på att jag vill kontrollera situationen. Jag har svårt för stora fester och det beror kanske på det här. Jag känner mig "planlös". Det har jag också svårt för.

I själva verket är kanske min beskrivning av Emmy en beskrivning av mig själv. Eller oss båda. I hennes ålder utsattes jag inte för lika många förändringar och aktivitetsbyten som hon. Annars hade kanske jag också uppfattats som rörig och hyperaktiv.

den 24 september 2003

   En dagisfröken råkade mer eller mindre försäga sig när jag hämtade Emmy som sista barn på dagis i början av veckan:

Så är det. När hon är ensam är hon verkligen en liten ängel. Då får hon ju all uppmärksamhet och kan visa hur duktig och charmig hon är. När hon är en del av en grupp fungerar inte det. Då är det helt andra knep som garanterar 100 procent uppmärksamhet. Hon är ganska duktig på det också.

Cattis, Nathalie och Joey är bortresta den här veckan. Emmy sköter sig exemplariskt som enda barn hemma. Inga diskussioner om mat, inga diskussioner om tandborstning, inga diskussioner om när det är sängdags, inga diskussioner om vilka kläder hon ska ha på sig, inga diskussioner om att åka till dagis. Bara leenden och charm. Och lugn och ro.

   Vi satt i bilen på väg hem från affären. Jag försökte få Emmy att prata.

den 19 september 2003

   Före jobbet:

den 16 september 2003

   Cattis har köpt en ritplatta till Emmy i dag. Listigt tänkt. Vi får se hur länge hon är fascinerad av den. Det är ingen risk att hon gör väggmålningar med den i alla fall eftersom "pennan" är en plastpinne med magnetisk spets. Inget kladd.

den 14 september 2003

   Emmy var hos farmor från i går till i dag. När jag frågade mamma hur det hade gått berättade hon att de hade varit hos morfar och hälsat på. Innan de gick hade Emmy hunnit starta trygghetslarmet med hjälp av en röd inbjudande knapp vid telefonen.

En dam i Linköping hade tydligen svarat och frågat hur det stod till med morfar. Han hade bett om ursäkt och förklarat att det var ett av hans barnbarnsbarn som hälsade på och hade startat larmet. Damen hade skrattat och sagt att det inte var någon fara.

den 11 september 2003

   God smak.

Emmy satt och ritade före middagen:

I dag har hon hunnit rymma en gång. Cattis trodde att hon satt på nedervåningen och tittade på film.

I stället hade hon bytt till en sommarklänning, öppnat rymningsfönstret och klättrat ut. Joey hittade henne på en granntomt. Jag trodde att jag hade dragit åt hasparna så hårt att hon inte kunde öppna dem. Hon är tydligen starkare än jag trodde.

den 7 september 2003

   I dag har Emmy vid något tillfälle hunnit rita ett stort konstverk över hela väggen ovanför långsidan av sängen. Förmodligen gjorde hon det under den tid jag trodde att hon sov middag.

Egentligen blev jag arg, men det var en väldigt fin teckning. Givetvis ritad med svart vattenfast penna. Det är inte direkt läge att be henne komplettera den med sitt namn.

Det förvånar mig att hon har ritat en gubbe upp-och-ner. Det är inte så vanligt och det är svårare på en fast installation än på ett vridbart papper.

Spiralerna påminner om filmen Pi som jag såg i dag. Där förekom fibonacci-relationer och spiralformationer. För mig är de ritade åt fel håll. Jag hade ritat dem åt vänster. Det känns mest naturligt. Jag undrar om det är någon skillnad för vänsterhänta personer.

Väggen var redan förstörd så det är inte hela världen. Det är mer det att det aldrig tar slut. Jag misstänker ibland att det här bara är början.

(Klickbar bild)

   Emmy kom in till mig när jag låg och tittade på Pirates of the Caribbean i morse. Hon satt och pratade om allt och ingenting en stund. När filmen var slut sa jag att vi skulle gå och äta frukost. Ungefär så här lät det:

Joey sov inte hemma i natt, så det var ingen tvekan om att han inte hade tagit fram några flingor eller ätit upp allt socker i sockerströaren.

När vi kom ut i hallen såg jag den stängda grinden till köket. På insidan stod det en stol. Den hade hon använt för att bryta sig ut. In klättrar hon med hjälp av skohyllan i hallen. Hur hon hade fått ner den djupa tallrik som stod på bordet vill jag inte tänka på.

---

Cattis fyller år i morgon. Födelsedagar är bra tillfällen att lära barn vad hemligheter är. Jag hade sagt till Emmy att vi skulle åka och köpa en present till mamma i dag, men att hon inte fick berätta det för henne. Det förstod hon.

Strax efter att jag hade sagt det kom Cattis in i vardagsrummet. Emmy började: "Vi ska åka ...". Sedan kom hon på sig själv och fortsatte "... ingenstans." När Cattis hade gått igen sa jag till Emmy att hon inte fick berätta för mamma om presenten. Hon sa att hon förstod det och att hon bara skulle säga att vi har gjort en hemlighet. Då förklarade jag att hon inte skulle säga att vi har gjort en hemlighet heller och att hon inte skulle säga någonting alls. Emmy funderade en stund. Sedan sa hon: "Då kan jag bara säga att vi inte har köpt någon present till henne!"

---

När vi skulle välja presenten, eller det var väl snarast jag som fick göra det för Emmy gjorde allt annat utom det, började Emmy plocka med sakerna i hyllorna. Hon sköt ihop dem mot varandra så att det inte skulle bli luckor och började sortera om dem så att de som, för henne, såg likadana ut, hamnade bredvid varandra. Jag försökte springa mellan henne och hyllorna där jag trodde att det skulle finnas lämpliga presenter. Eftersom Cattis skulle iväg halv ett hade vi dessutom ganska bråttom och tiden går fort när Emmy är hyperaktiv i en affär.

Hon klättrade på butikslarmbyglarna, hoppade jämfota mellan "hundskålarna" (det fanns stora klistermärken med ringen från Sagan om ringen på golvet och hon trodde att de föreställde hundskålar) och ställde till allmän oreda. I ett försök att få henne lugn, samtidigt som jag kunde hålla koll på henne, erbjöd jag henne att sitta på mina axlar. Smart tyckte jag, kul tyckte hon. Problemet var att då nådde hon plötsligt helt andra saker. Skyltarna ovanför butikshyllorna och kassadisken till exempel. För att hon inte skulle nå var jag tvungen att stå långt ifrån kassan när jag betalade och bara gå fram för att lämna kort och skriva på.

När vi kom ut ur butiken var jag tvungen att bära henne till bilen för hon hittade flera "men jag ska bara ...", som hon klängde sig fast vid på vägen genom centrum, och det hade vi inte tid med. När vi kom hem åt vi lunch och sedan åkte hon i säng. Hon brukar bli lite lugnare när hon har sovit en stund på dagen och vi ska ut och äta middag tillsammans i kväll så ...

den 30 augusti 2003

   Lördag. "Ängeln" har ritat igen.

den 28 augusti 2003

   "Ej lämplig för barn under 3 år."

Vad tänker de på till exempel McDonalds när de lägger en lila stämpel i Happy Meal? Eller på tidningsförlagen när de lägger en lila stämpel tillsammans med sina Barbietidningar?

Eller också tänker de något annat.

Vad tänker föräldrar som låter barn över tre år leka med leksakerna i Happy Meal?

Eller också tänker de något annat.

den 25 augusti 2003

   Vi var på Eskilstuna Parken Zoo hela dagen i går. Cattis har skrivit om det:

I går var vi på Parken Zoo i Eskilstuna och det är inget överdrivet, men hade hon (Emmy) kunnat, så hade hon hoppat in till djuren. Inklusive de vita tigrarna.

Emmy: - De är så söööta, jag vill klappa dem.
Jag: - Man får inte klappa tigrarna, de kan vara livsfarliga!
Emmy: - Får man inte ens klappa den lilla tigern? (det fanns 2 i den inhägnaden)
Joey: - Det är ingen liten tiger, tassarna är lika stora som ditt huvud.
Emmy: - Jag pratar inte med dig, jag pratar med mamma!
Jag: - Joey har rätt, det är en stor 'tigerpappa'.
Emmy: - Kan man öppna fönstret? (glasrutan mellan oss och tigrarna)
Joey: - Den äter upp dig om du går in dit.
Emmy: - Näe, för jag ska bara gosa med den.
Jag: - Nu går vi, titta, det finns apor där ...
Emmy: - Kolla mamma, det finns inget staket, man får gå in ...

Sen sprang hon iväg, det var tack och lov en "vallgrav" mellan aporna och oss så hon kom inte dit. Jag fick dock tag i henne medan hon hängde på staketet och vrålade "Jag vill ju bara bära en apa".

Sen tittade vi på tigrarna igen medan vi väntade på Nicke och Nathalie som kollade på kängurur, det var lugnast så, för Emmy hade försökt fånga en påfågel under vilda protester från fåglarna. Hopplöst.

Sedan höll hon sig skapligt lugn, efter att jag hotat med att hon skulle få tillbringa dagen med pappa eller mig i bilen i stället.

Efter att ha kollat in djuren och barnen tillbringat tid i diverse lekparker och åkt trampbåt så kom vi till linbanor som gick över vattnet (inte mer än en meter djupt, det var där man åkte trampbåtarna), de som tidigare åkt hade släppt däcken man åker på och dessa hängde precis utom räckhåll över vattnet. Nicke sa till Joey att hoppa och dra in den, feg som jag är ropade jag att han inte skulle det... Nicke väste i mungipan "Säg att han ska hoppa!" och det gjorde jag, ganska säker på att han inte skulle våga. Jo då, han kastade sig handlöst efter den och hängde sedan där, över vattnet. Det slutade med att han "paddlade" med fötterna så han kom upp. Sedan blev han kaxigare och hoppade ut i vattnet och plockade in den andra också, som var längre ut, men då klafsade han runt så han var blöt ända upp till midjan.

Sen hittade de en lååång rutschkana som Nicke och Joey åkte medan jag och Emmy var vid ormhusets souvernirshop och jag försökte rädda damerna vid disken från Emmys frågor om ormar. Hon informerade för övrigt glatt om att "mamma har precis blivit biten av en orm, men jag är inte rädd, får man klappa dem".

När Nicke kom tillbaka berättade han glatt att han också åkt den långa rutschkanan och att det gick jättesnabbt, jag frågade var Joey var och fick veta att "det går inte så fasligt fort om man har blöta kalsonger". Joey kom efter en stund med ett flin på läpparna och gnuggade sig i baken. Så kan det gå... :-)

Jag skrattade när jag läste om Emmy. Fast så där är det ju jämt.

den 13 augusti 2003

   Lagom till middagen ropade Cattis hem Emmy från Filippa. Dit hade hon gått efter att först ha frågat om lov, vilket hon inte fick. Cattis och jag satte oss och åt och Cattis sa: "Att Emmy har sagt att hon ska komma hem behöver inte betyda att hon kommer direkt hem utan några omvägar". Hon hade rätt, vi fick en ganska lugn middag.

Vi diskuterade att det är en tidsfråga innan vi får hämta Emmy i stan. Hon kan ta sig för vad som helst. Jag sa att Emmy förmodligen klarar mer än vad vi tror men att det finns saker som hon inte kan förutse när hon ger sig ut på äventyr. Det är de sakerna vi är rädda för.

När vi hade ätit klart tyckte Cattis att jag skulle hämta hem Emmy så att hon kunde äta sin kalla middag. På vägen ut tog jag med mig soppåsen. Vid soptunnan mötte jag Emmy som var på väg in genom grinden med cykeln. Jag frågade var hon hade varit. "Cyklat", svarade hon. "Vart då?", frågade jag. "Till affären", svarade hon. "Vad har du gjort där?", frågade jag. "Lekt med Elma", sa hon.

Andra barn hade antagligen försökt att dölja att de har varit ute på rackartyg. Emmy vet mycket väl att hon inte får försvinna utan att först ha bett om och fått lov. Hon vet också att hon absolut inte får ge sig iväg till affären. Och att hon inte får cykla utan hjälm. Ändå svarade hon på mina frågor som om det vore den självklaraste sak i världen. Det är som att tala med 105 centimeter vuxen.

Jag skruvade fast hennes stödhjul i helgen, efter en hel del tjatande från henne. Det är nog dags att ta av dem igen. En fluga tar sig inte lika långt utan vingar.

den 10 augusti 2003

   Cykeltur.

den 4 augusti 2003

   Monty Python-logik:

den 3 augusti 2003

   Joey, Emmy och jag åkte till ett utomhusbassängbad och badade i dag. Joey kan simma och klarar sig bra själv. Emmy har en baddräkt med inbyggda flytelement i på både rygg och mage. Med den flyter hon som ett flöte i vattnet och ser ut som en liten body builder när hon är på land.

Att vara med Emmy på ett bad med tre bassänger är samma sak som att vara i ständig rörelse. Hon flyttar sig fram och tillbaka mellan bassängerna. Hon vågar bara gå ner i den där hon bottnar (2 decimeter djupt), men det mesta av allt liv och rörelse pågår i de andra bassängerna och det vill hon inte heller missa så hon balanserar fram på kanten, sätter sig med fötterna ner i vattnet två sekunder, reser sig och går tio meter till på kanten, sätter sig igen, reser sig och går till nästa bassäng och gör likadant. Så håller hon på tills det är dags attt åka hem.

Jag vågar inte låta henne gå själv eftersom jag är rädd att hon ska plurra när hon balanserar fram på bassängkanterna eller halka och göra sig riktigt illa när hon springer på de hala betongplattorna vid sidan av bassängerna, trots att jag hela tiden säger till henne att hon inte får. Jag inser också att jag är den enda pappan på hela badet som gör så.

I dag var det nog tur ändå att jag höll mig i närheten. När hon balanserade på kanten till mellanbassängen tittade hon för en sekund bort medan hon gick. Det räckte för att hon skulle kliva snett, det vill säga i luften ovanför vattnet, och trilla i med ett stort plask. Hon slog i bassängkanten på nervägen så att hon vändes ett halvt varv i luften och trillade i på rygg.

Tack vare den flytande baddräkten flöt hon upp till ytan direkt, men hon blev jätteförskräckt när hon förstod vad som hade hänt och började gråta. Jag fiskade upp henne efter någon sekund och vi satte oss på en bänk vid sidan av bassängen. Hon hade slagit i ena foten i betongkanten. Flytelementen i baddräkten tog nog upp en del av den stöt som annars skulle ha träffat vänsteraxeln. Bortsett från det tycktes överrumplingen vara det enda som gjorde henne ledsen. Det blev dagens sista dopp för efter det ville hon åka hem.

På vägen hem åkte vi förbi Annika som hade köpt en liten barnbassäng till Johanna. I den hoppade Joey och Emmy ner och plaskade med Johanna så Emmy har åtminstone inte blivit rädd för vatten. Nästa gång är jag inte ens säker på att hon kommer ihåg vad som hände i dag.

   Regeländring.

Emmy kom fram till mig med händerna bakom ryggen och sa: "Vilken hand?". Jag sa höger. Hon tittade på mig en stund och sa: "Jag byter inte hand." Sedan räckte hon fram sin tomma vänsterhand och sa: "Vi säger att det här är höger."

   Emmy i Lönnerberga.

"Jag kan bädda den själv". Det handlar inte om en säng. Så säger Emmy när hon ska lägga en ostskiva till rätta på smörgåsen. Jag tycker att det är en ganska rolig användning av ordet bädda.

För den som är utrustad med oändlig fantasi och kreativitet är världen full av möjligheter. Det har gjort min semester full av konflikter. Fram till någon gång i början av sommaren har Emmy behövt mindre och mindre övervakning i takt med att hon blir äldre. Sedan dess har behovet ökat som en lavin. Det går inte att lämna henne någonstans ens under några sekunder utan övervakning. Även den mest spartanskt inredda plats tycks vara full av möjligheter för henne att ställa till hyss med minimal rekvisita. Det finns inte en plats som jag tror är "säker" men som hon inte kan förvandla till ett katastrofområde. Hon utforskar världen i en takt och på en detaljnivå som gör det besvärligt, minst sagt.

Förra veckan var jag inne i en klädaffär för att köpa nya tröjor till Emmy. Emmy var med eftersom hon inte skulle godta en tröja som jag hade valt utan hennes samtycke. Annika och Johanna var också med.

Medan jag gick bort till barnavdelningen gick Emmy med Annika. Efter en stund sa Annika att jag borde kolla Emmy. Det gjorde jag. Hon höll med ena armen om magen och tröjan hade en misstänkt bula mitt på som lämnade nedre delen av magen bar. Jag gick fram till henne och frågade vad hon hade under tröjan. Hon sa att hon inte hade någonting där. Då lyfte jag på tröjan och hittade en liten genomskinlig plastpåse med en tub med något beige inuti. Jag vet inte vad det var men frågade var hon hade hittat det. Hon sa att hon inte visste så jag sa att hon skulle lägga tillbaka det. Då lade hon ner det på en avsats i golvet under några klädhängare. Annika sa att det var där det hade legat.

Jag vet inte om Emmy förstod att det var affärens saker även om det var lämnat på en plats som gjorde att det såg ut som om någon hade tappat det. Det är ändå ett nytt "problem" att hon plockar på sig saker som inte är hennes i affärer. Tidigare har det största problemet varit att hon far fram som en liten tyfon och skapar kaos.

Både Cattis och jag undviker i möjligaste mån att hamna i en affär tillsammans med Emmy, även om vi är med båda två. I går skulle vi åka till Annika och grilla på kvällen. På vägen dit hade jag lovat att handla. Medan jag sprang in i affären de få minuter det tog att köpa det vi behövde lämnade jag Emmy i bilen tillsammans med Joey. När jag kom ut sa Joey att Emmy hade rymt från bilen. Då såg jag Emmy försvinna bakom ett hörn på pakethållaren till en av hennes dagiskompisars cykel. Efter lite jagande lyckades vi få tag på henne igen.

De hade inte korvbröd i vår affär så jag åkte till en affär i närheten av Annika för att köpa det. Innan jag lämnade bilen aktiverade jag barnlåset på bakdörrarna så att Emmy inte skulle kunna ta sig ut. Joey satt fram och kunde komma ut ifall det behövdes. Efter att ha handlat åkte vi bort till Annika och parkerade. Jag gick runt till Emmys dörr och öppnade. Hon klev ut och bad mig att blunda. Det sa jag att jag inte tänkte göra. Då sa hon att hon inte skulle göra något dumt. Jag sa att jag ändå inte tänkte blunda. Då sträckte hon sig blixtsnabbt efter knappen för barnlåset och försökte avaktivera det, men jag hindrade henne.

Inne hos Annika började hon omgående att plocka fram saker och hoppa runt och på möblerna. För att det skulle bli lite lugnare gick vi ut på tomten bakom huset. Då sprang hon ifrån tomten och in i skogen för att leka i stället. Mina protester lyssnade hon inte alls på. Efter middagen åkte vi hem direkt för Emmy blev helt oregerlig. Förmodligen delvis på grund av trötthet, men till stor del också därför att hon blir vildare när det är flera personer närvarande och hon inte har all uppmärksamhet från minst en av dem.

Under veckan på landet var både Johanna och Smilla med. Det var första gången hon inte var yngst under så lång tid. Hon är van vid att uppmärksamheten till stor del hamnar på henne, men så kunde det inte bli med flera mycket mindre barn. Kanske hjälpte det till att stimulera hennes fantasi för hon härjade runt mer än någonsin där. Jag hade kunnat föra timdagbok och ändå ha fullt sjå att få med allt hon hittade på och som vi helst hade sett att hon lät bli.

Även om hon har goda avsikter kan andra barn ibland bli offer för hennes starka vilja. På landet fick vi besök av tre av hennes sysslingar. Kevin är ett år yngre och Markus är ett år äldre. De lekte i lekstugan alla tre och vid något tillfälle uppfattade Emmy att någon av dem tänkte slå på vitrinskåpet med något tillhygge. För att förhindra det knuffade hon undan Markus så att han trillade på Kevin. Båda barnen kom inspringande storgråtande. De är vana vid att bråka med varandra men inte att en kaxig småtjej bråkar med dem.

Det blir mer och mer akut att hitta någon aktivitet som hon kan lägga sin energi och kreativitet på. Hon skulle behöva något som aktiverar henne både fysiskt och psykiskt under ett par timmar per dag åtminstone så att hon klarar av lite lugn därefter. Jag vet inte vad det skulle kunna vara. Hon blir väldigt lätt distraherad så det måste vara något som låser hennes uppmärksamhet.

den 2 augusti 2003

   Konsten att skylla ifrån sig:

den 23 juli 2003

   Prinsesskjol.

I går var jag och Emmy hos Annika, Johanna och Marcelo och hälsade på. Lite innan vi skulle gå fiskade Annika upp ett tyg från ett bord och sa att det kanske kunde duga som tyg till en prinsesskjol åt Emmy. Hon gick ner till Emmy och frågade. Rosa med invävda silvertrådar och paljetter på; det är klart att Emmy tyckte att det passade som prinsesskjoltyg. Annika tog några mått på Emmy innan vi gick.

På eftermiddagen i dag ringde Annika och sa att det skulle komma en prinsessleverans. De var väl ute i något ärende och hade nästan vägarna förbi. När de kom räckte hon en grön papperspåse som det stod "skönhet" på till Emmy. I den låg en illrosa prinsesskjol. Emmy fick så bråttom att sätta den på sig att hon glömde att först ta av sig jeanskjolen hon redan hade.

Emmy behöver inte mycket rekvisita för att känna sig som en prinsessa, men med prinsesskjolen såg hon ut som om hon var på väg till en bättre tillställning. Det är säkert inte alla hobbyprinsessor som har skräddarsydd kjol i värsta Las Vegas-stil.

När Emmy kom in i köket sken solen på tyget. Då blev den som en discokula som reflekterade strålarna över hela köket med de tusentals paljetterna. Emmy stod en lång stund och snurrade fram och tillbaka för att se solkatterna dansa på golvet. Sedan märkte hon att det gick bra att göra det utomhus också.

---

Redan vid 11-tiden i förmiddags hade Emmy hittat på så många hyss att hon var alldeles slut. Jag var tvungen att skicka henne i säng för att vila en stund. Efter en kort stunds ilska somnade hon och sov mer än en timme. Hon har egentligen slutat sova middag, men ibland är det absolut nödvändigt. När hon vaknade var hon en solstråle igen, redo för nya dumheter.

I slutet av eftermiddagen åkte hon och jag till glasmästaren för att höra efter om de kunde laga vår trasiga altandörruta som Emmy har givit nådastöten. Det visade sig att de kan göra det över dagen om vi lämnar dörren på förmiddagen. Det vore inte så roligt att vara utan dörren på natten. Både Alba och Emmy skulle säkert göra utbrytningsförsök.

Tommi frågade om jag hade beställt härdat glas till dörren. Det vore nog ingen större idé. Det skulle vi behöva ha på alla fönster om det skulle vara någon mening med det. Vi är nog ett av få hushåll som skulle behöva fönster som är skyddade från åverkan inifrån.

Vi var inne högst två minuter hos glasmästaren, men Emmy kunde inte för allt i världen stå still och vänta medan jag fick en prisuppgift. Hon började genast försöka slingra sig ur mina händer för att ta sig bort till en snurrstol som stod på kontoret. När hon inte kunde det började hon i stället att sträcka sig efter saker på skrivbordet så jag var tvungen att lyfta upp henne utom räckhåll för alla saker. Jag ser hur det kryper i hela henne om hon står still några sekunder. Det verkar vara fullständigt omöjligt.

På väg hem från glasmästaren åkte vi förbi det hus Tommi just håller på att bygga. När vi skulle åka därifrån fann jag Emmy med en gränsstolpe i händerna. Hon höll den i ett fast grepp över ena axeln, som om hon skulle döda en björn. Björnen var den här gången bilen. Hon måttade mot tankluckan. Jag är inte säker, men jag tror att hon hade börjat hacka på bilen med den om jag inte hade höjt rösten just när hon tog sats.

Det kommer nog att dröja många år innan jag köper en fabriksny bil igen. Jag är livrädd att hon ska hitta på något med den andra bilen som tillfälligtvis måste stå utanför garaget. Det skulle göra mig verkligt ledsen.

den 18 juli 2003

   Teflon.

När jag kom hem i går efter att ha uträttat några ärenden fann jag badrumsgolvet täckt av en stor sjö med vatten. På vägen in hade jag sett Emmy och Joey leka med vatten på altanen så jag gick ut till dem. Jag frågade vem som hade anlagt sjön och Joey svarade direkt att det var Emmy, vilket inte förvånade mig det minsta.

Emmy sa att det "läckte" när hon skulle förklara hur det hade gått till. Jag var arg och skällde på henne och sa hon inte fick ta ut något mer vatten över huvud taget. Hon såg förnärmad ut men sa att hon förstod att hon inte fick ta mer vatten. Jag gick jag in igen och började torrlägga badrummet.

Samtidigt som jag kom ut ur badrummet kom Emmy inhoppande med en tom Coca Cola-flaska i handen och sa:

Skäll och allvarsprat räcker ungefär tre sekunder när det gäller henne. Hon kan se jättebekymrad ut och börja trösta mig om jag säger att jag blir ledsen när hon repar bilen eller orolig när hon rymmer hemifrån. Så fort som jag ser lite gladare ut försvinner den bekymrade minen och hornen växer ut igen. Om jag skäller så att det är meningen att hon ska förstå att hon har gjort något dumt kan hon se ut som om hon är på väg att storgråta. Sen, helt plötsligt, kan hon växla över till ett stort leende och säga till exempel:

den 11 juli 2003

   Graffiti.

I dag har Emmy roat sig med möbel- och väggmålning. På sängen har hon fyllt i ett utfräst mönster som finns på huvudgaveln. På väggen har hon fyllt i schablonerna som Cattis har målat och hon har även kompletterat med några egna konstverk. Bokhyllan har fått en världskarta eller något liknande ritat på ena gaveln.

Jag vet inte vad det är för penna hon har använt. Det går inte bort med papper och vatten i alla fall. Jag misstänker att det är någon vattenfast penna som Cattis har "tillhandahållit". Den är säkert arkivbeständig också. Emmy gör ingenting halvdant.

Hon verkar ha gjort sig redo för halloween i god tid. Naglarna är vackert svartmålade. En del gick bort när hon badade, men inte värre än att det går att fylla i igen.

den 10 juli 2003

   Filosofi.

den 7 juli 2003

   Sagostund.

Hon är inte särskilt intresserad av själva sagan. Det mesta runtomkring är roligare.

En av hennes aktiviteter i dag var att måla badrumsspegeln med hudkräm med hjälp av en nagelborste. Några pölar hamnade på golvet också.

den 6 juli 2003

   Emmy och jag är ensamma hemma hela helgen. I morse kom hon in i sovrummet och kupade händerna runt munnen och viskade: "Pappa, när mamma fyller år ska vi överraska henne på morgonen med ömtåliga presenter." Det är hennes föreställning om vad man ger vuxna i födelsedagspresent.

den 5 juli 2003

   Tommi och jag har tillbringat andra halvan av eftermiddagen i dag med att flyga drake igen. Den här gången hade han byggt in sin vanliga digitalkamera (Canon PowerShot S10) i ett stötskyddat fodral av skumplast och silvertejp. Det blev riktigt robust. Han släppte den i stengolvet hemma utan att den tog skada.

Vi började med att ta bilder på samma sätt som senast, det vill säga med självutlösaren. Det gick inte så bra. I stället utnyttjade vi en funktion som gör att kameran tar bild efter bild så länge som det finns ledigt minne kvar på kortet om man håller avtryckarknappen intryckt. Eftersom vi inte hade förberett för att använda den funktionen täljde Tommi till en liten pinne som han tejpade fast så att den höll avtryckaren intryckt.

Så snart som kameran hade börjat ta bilder signalerade han till mig att springa så att draken började stiga. Det var ojämn och ganska lätt vind i dag men med draghjälp kom draken ändå ganska högt upp. Jag skulle tro att vi kom upp till ungefär 75 meters höjd, kanske mer som mest.

Kameran satt betydligt bättre under draken än vad mobiltelefonen gjorde förra gången. Det blev ändå lite för skakigt för att det skulle bli helt skarpa bilder. På bilden till höger syns två fotbollsplaner strax höger om mitten. Man kan ana hur högt upp den flyger när man vet att fotbollsmålen har normal storlek. Till vänster på bilden syns en agilitybana för hundar och ovanför den höll de på att bygga en friggebod. Bredvid bygget står det en röd van parkerad.

Den ljusgröna bilden föreställer mig när jag springer för att få upp draken. Det är en vit fläck med blå shorts uppe i högra hörnet. Tittar man noga på förstoringen går det också att se draksnöret som går nästan rakt upp bredvid mig. Lite ovanför mitten på högra sidan syns det en rödaktig fläck. Det är en hög med tröjor som vi lade ifrån oss. På förstoringen går det också att se halvmåneformade mörkgröna partier. Det är svampringar.

Den här gången hade jag med mig min riktiga digitalkamera också så jag kunde fotografera draken från marken. Med kameran hängande under sig flög draken nästan perfekt när vi slutade att dra i snöret. Den seglade själv som en hängglidare. Vi behövde inte ens fånga kameran när draken slog i marken för landningarna gick så mjukt. En bit bort syns Tommi när han följer efter draken.

På denna bild ser man hur linan till draken hänger efter draken när den flyger. Det är jag som har tagit bilden med kameran i ena handen och draklinan i den andra. Med dubbelt så lång lina borde det gå att få upp draken riktigt högt.

Även den här kameran dinglade ganska fritt och tog bilder åt flera håll. Här är en bild med nästan samma motiv som vid vår förra flygfotografering. Även om den är suddig går det rätt bra att se vad den föreställer. Till vänster om skogsdungen i mitten är parkeringen och den röda bilen är Tommis. Bortom vägen som går tvärs över bilden ligger det ett industriområde.

Sista bilden är den bästa. Skärpan blev nästan bra och man ser ganska mycket. I bakgrunden är sjön. I förgrunden är agilitybanan igen och till höger lite nedanför mitten kan man se ett halvt fotbollsmål. Det är lite synd att molnet upptill skuggar en så stor del av marken, men vädret har vi svårt att påverka. Till vänster i mitten syns ett bostadsområde långt bort.

Om det blir bra väder, och vi hinner, kommer vi att försöka göra om det i morgon. Tommi ska göra någon sorts stabilisator till kameran så att den rör sig mindre.

Eftersom funktionen som tar många bilder efter varandra använder samma avståndsinställning och bländare, är det viktigt att den första bilden får någorlunda representativa värden för resten av bilderna. Det misslyckades vi lite med i dag. Många bilder blev lite väl mörka.

(Bilderna är klickbara)

---

Emmy tittade på när vi flög.

Hon och jag var i stan några timmar. Det var första gången jag åkte buss och tunnelbana med henne. På tunnelbanan på vägen hem från stan berättade jag att vi skulle träffa Tommi och flyga drake. Hon har väldigt livlig fantasi och kan inte alltid skilja på lek och allvar. När jag berättade att vi skulle flyga drake och fotografera sa hon till killen som satt mittemot oss att hon skulle flyga drake. Sedan vände hon sig till mig och sa att hon skulle sitta och hålla i sig i halsen på draken.

Killen som satt på sätet mittemot oss hade redan haft svårt att hålla sig för skratt när Emmy pratade hela tiden, men nu höll han på att bryta ihop bakom boken han läste. Det var tur för honom att Emmy bytte säten hela tiden så att hon inte märkte att han inte kunde hålla sig för skratt.

Jag försökte förklara för henne att det här var en drake som var gjord av tyg och pinnar. Jag tror inte att hon förstod förrän hon såg draken. Hon hade aldrig sett en sådan drake förut.

den 26 juni 2003

   Emmy och jag gick över en stenlagd gång på skolgården på väg hem från dagis:

den 12 juni 2003

   "Asktabletter".

Emmy befinner sig i en period av ordvändningar och lustig användning av ord. Precis som man kan sova över hos någon tycker hon att man kan "äta över" också. "- Jag tycker att killarna ska äta över här."

I går sa hon att mamma hade lovat henne att få äta "asktabletter" innan hon gick och lade sig. Det fick hon inte för det var pappa som var hemma när hon skulle lägga sig ...

Hon har också övergått till att försöka kompromissa i förhandlingar. Mindre barn brukar vara stenhårda i sina förhandlingar. De ger sig inte förrän de får precis det de vill ha.

Om jag kommer och säger att det är dags att hoppa i säng kan hon säga: "- Men, jag kan väl få vara uppe en liiiiten stund till?" Hon brukar visa hur liten en "liiiiten stund" är genom att måtta ungefär en millimeter mellan tummen och pekfingret. Hon kan visserligen försöka förhandla sig till flera "liiiiten stund till", men hon har börjat inse att det inte går att förhandla sig till att vara uppe utan någon tidsbegräsning.

Ibland går det att byta en "liiiiten stund till" mot att det inte blir någon sagoläsning. Hon är inte så väldigt intresserad av sagoläsning heller. Det kanske kommer. Hon vill gärna att jag läser, men hon lyssnar inte när jag gör det. Så fort som jag sätter igång börjar hon med någonting annat. Ofta börjar hon prata när jag börjar läsa.

För ungefär en månad sedan började jag att läsa Alice i Underlandet för henne. Efter en och en halv sida sa hon "- Pappa, jag tror nog att det räcker med saga nu." Kanske kan hon uppskatta den mer om några år.

---

Joeys beslutsångest blir bara större. Han kan ändra sig tre fyra gånger innan jag eller någon annan tröttnar och säger att han inte får ändra sig mer. Det är hopplöst när vi står i kön till McDonalds drive in och han ska välja vad han ska äta och dricka. Det spelar ingen roll om vi har frågat honom i god tid i förväg just för att det inte ska bli något onödigt velande. När vi är framme och ska prata med rösten i väggen blir det likadant varje gång. Han ändrar sig alltid flera gånger när vi säger vad vi ska ha.

Alla val verkar vara en kamp om vad han vill och vad andra har valt. Om Emmy tar vanilj är han rädd för att ta choklad och kan inte bestämma sig för vilket han ska välja fastän choklad är det han verkar vilja ha. Jag funderar på att välja åt honom nästa gång för att se om det får honom att säga direkt vad han vill ha i stället.

den 7 juni 2003

   Bokstavstolkning.

I går kväll blev Emmy arg på mig när jag sa att hon skulle gå och sova. Hon vände sig demonstrativt bort och ville inte lyssna. Jag frågade om hon lyssnade. Hon svarade inte. Då frågade jag igen. Hon var fortfarande tyst. Då höjde jag rösten och frågade om hon lyssnade på mig. - Ja! sa hon högt och argt, fortfarande bortvänd från mig.

Jag stod på huk bredvid henne vid köksbordet och hade ena armen på bordet samtidigt som jag var vänd mot henne. Hon stod också vid bordet fast vänd mot det.

Jag ville att hon skulle titta på mig medan jag pratade så jag sa det till henne:

- Jag gör ju det! fräste hon. 
- Nej, sa jag, här är jag, du tittar inte på mig.
- Jo, jag tittar på din hand! fräste hon igen, och menade handen jag hade på köksbordet ...

den 5 juni 2003

   I går kväll grillade vi korv. Emmy åt nästan tre stycken grillade korvar med rätt stora bröd. Hon äter massor. Å andra sidan rör hon sig massor också.

På väg hem från dagis sprang hon i cirklar runt mig, sprang upp på skolans utomhusscen och dansade balett och någon sorts krokodildans, hoppade runt på alla stenbumlingar som står uppradade utmed skolhusväggen och jagade mig att springa uppför vår gata tillsammans med henne.

Till stallet hade hon med sig cykeln. Hon cyklade en del och ledde den en del. Hon sprang fram och tillbaka mellan en av de bortre hagarna och stallhuset, klättrade omkring på hästtransporterna tillsammans med Vilja. Hon omväxlande sprang och hoppade fram och tillbaka över vippbrädan som hästarna använder, gick balansgång över en rund stock som låg bredvid stallhagen och försökte balansera på en lång vattenslang som låg utringlad över stallplanen. Mellan varven retade hon gallfeber på Joey.

När vi kom hem ville hon hoppa på studsmattan, men då var klockan över nio så det fick hon inte. Det var långt efter normalt sängdags men hon var i vanlig ordning full av energi. Hon är inte stilla en sekund. Både hjärnan och kroppen går på högvarv från morgon till kväll. Nuförtiden går det bara undantagsvis att få henne att sova en stund på dagen. Det är inte konstigt att hon blir trött på kvällarna.

Hon älskar fart också. När jag cyklade med henne på barnstol bakom mig förra helgen satt hon och befallde mig att cykla fortare hela tiden: - "Cykla fortare, pappa! Fortare! Ännu fortare! Cykla fortare än bilarna!" När vi åker bil tycker hon ofta att det går för långsamt och uppmanar mig att trycka hårdare på gasen. Står vi still för länge vid ett rödljus tröttnar hon och ropar: - "Kör nu pappa!"

Jag undrar vilka aktiviteter som skulle kunna passa henne. Hon går ständigt omkring och sjunger nonsens-visor och spelar teater. I bilen i går, medan vi väntade på Cattis som handlade, sa hon till mig att se blyg ut. Jag var inte säker på om hon visste vad blyg var så jag frågade hur man ser ut då. Då vände hon halvt bort huvudet och vek undan blicken och såg mycket blyg ut. Hon kanske skulle kunna spela teater i någon barnteatergrupp för att bli av med lite av sin energi. Jag är i och för sig inte särskilt säker på att hon skulle tolerera alla mellanperioder av stillhet. Det ligger inte riktigt för henne att stå stilla och invänta instruktioner från någon annan.

Kanske dans är lite mer hennes aktivitet. Hon gör gärna piruetter och svassar runt och åmar sig som en liten balettprinsessa eller dansar omkring om det finns musik.

På något, gärna konstruktivt, sätt skulle hon behöva göra av med energi. Mycket energi.

den 26 maj 2003

   Emmy efter att ha tittat på Madicken, återberättat av Cattis:

den 20 maj 2003

   Jag undrar vilka kostnader som ingår när de gör beräkningar av vad det kostar att ha barn. Ingår bildörrar repade av sten till exempel?

Cattis lät Emmy gå själv till bilen medan hon fixade något inomhus i går morse. Då passade Emmy på att repa två bildörrar med en sten från grusgången. Hon sa att hon tyckte att bilens färg var ful och att grått var snyggare.

(Det går att frossa i reporna på nära håll om man klickar på bilden.)

Andra saker som också borde ingå i barnkalkylerna är dörrkarmar målade med stämplar från Tom & Jerrytidningar och bortrivna tapeter.

den 11 maj 2003

   Sagt av Emmy på morgonsamlingen på dagis:

Cattis säger att det inte är sant. Också sagt av Emmy på samlingen:

Det är inte heller sant.

   Taxin kör in på grusgången för att hämta Oskars och Emmas farmor:

den 10 maj 2003

den 7 maj 2003

den 2 maj 2003

   Emmy möter en polis.

För några dagar sedan när Emmy och jag satt i bilen på väg hem från dagis hetsade hon mig att köra fort. "Kör fort!" "Kör fortare pappa!" Jag sa att om man kör för fort kan polisen bli arg. Då sa hon att om man är vuxen kan man prata med polisen. Jag sa att det kan man göra om man är barn också. Hon sa att hon ville prata med en polis. Jag berättade att Hannas mamma är polis.

I går när vi var i stallet kom Hannas mamma för att hämta Hanna. Emmy och jag satt i bilen och väntade på Cattis som "bara skulle" göra något. Hannas mamma vinkade till oss när hon gick förbi bilen. Efter en stund sa Emmy: "Jag vill gå ut och prata med polisen." Jag sa till henne att vänta lite tills Cattis kom och säga till henne att hon ville prata med Hannas mamma. Vi satt en stund till i bilen och väntade och Emmy frågade flera gånger om hon fick gå ut och prata med polisen. Till slut sa jag till henne att hoppa över till min sida så att jag kunde släppa ut henne. Jag ropade på Cattis och sa att Emmy ville prata med Hannas mamma.

Cattis sa till Emmy att hon skulle komma. De gick bort till Hanna och hennes mamma och Emmy tittade ner i marken hela tiden. När de kom fram stod Emmy bredvid Cattis och tittade ner i marken. Hannas mamma sa hej. Emmy fortsatte att titta ner i marken men sa med pipig röst:

den 24 april 2003

   Peter har kommenterat gårdagens text om Emmy. Han ställer frågan hur vi gör med saker som Emmy vill göra och som vi inte vill att hon ska göra.

I regel har det inte varit något problem. Hon är ofta lätt att avleda med andra saker som hon tycker är roliga. Ibland vill hon gå ut och hoppa på studsmattan fastän det är kväll och kallt ute. Då kan vi erbjuda henne att exempelvis få titta på en videofilm, rita eller bada med sina dockor i stället och hoppa på studsmattan dagen efter.

Det fungerar förstås inte alltid. Hon kan bli jättearg, särskilt om hon är trött, men alla barn blir arga emellanåt. Hon är inte långsint och det går över så fort som det händer någonting som tar hennes uppmärksamhet eller när hon tröttnar på att vara arg. Det kan räcka med att vi frågar om hon såg en skär elefant passera förbi eller börjar skoja om något annat. Hon är en god skådespelerska och ibland spelar hon arg även om det kan vara nog så övertygande.

den 23 april 2003

   Framsidan av myntet.

Jag fick en del reaktioner på en text jag skrev om Emmy för några dagar sedan. De var uppmuntrande och glada.

Det är ett problem att hon har en så stark vilja och är så påhittig. Att det är ett problem beror på att hon är barn. Hon vet inte bäst än, utan är beroende av att någon håller ett öga på vad hon gör och försöker att stoppa henne när hon gör saker som är mindre lämpliga.

Om Emmy vore vuxen skulle antagligen de egenskaper hon har rankas högt. Hon är som sagt mycket påhittig, extremt envis och oerhört målmedveten. Hon gör som vuxna säger, om det råkar sammanfalla med hennes egen vilja. Varje sak vi vill få henne att göra är en fråga om förhandlingar. Det går inte att göra allt med tvång. Det vet den som har försökt borsta tänderna på någon som inte sitter still och krampaktigt håller händerna för munnen.

Det gäller att få henne att tycka att det vi vill att hon gör är ett steg på vägen mot något som hon vill göra. "Vi kan inte läsa en saga förrän vi har borstat tänderna." När hon är med på planerna går det att få henne att göra nästan vad som helst.

Häromdagen skulle hon få åka till farmor. Först behövde hon sova middag en stund för att hon (och farmor) skulle orka leka. Då sa jag att om hon inte sov först skulle hon inte få åka, men att hon fick välja själv om hon skulle sova när vi kom hem eller om hon skulle göra det i bilen på väg fram och tillbaka till stallet. Valet var självklart för henne. Hon satte sig i bilen och knep ihop ögonen så hårt hon kunde. Efter mindre än fem minuter sov hon och gjorde det i över en timme. Det var inte första gången hon bestämde sig för att sova i bilen och gjorde det. Det är målmedvetenhet.

En annan sak som är en förutsättning för att få henne på sin sida, är att hon förbereds på vad som ska ske. Att säga till henne att det är dags att borsta tänderna slutar med ett raseriutbrott. Att säga att det strax är dags att borsta tänderna är okej även om det i båda fallen tar lika kort tid innan tänderna blir borstade. När jag börjar borsta tänderna säger jag att när tänderna är färdigborstade är det dags att gå och lägga sig. Det är okej. När det är dags att gå ner frågar jag om hon vill gå själv eller om hon vill att jag ska bära henne. Det är okej och hon väljer oftast att bli buren.

På vägen ner brukar vi säga god natt till Nathalie och Joey. Ovanför trappan hänger en inramad plansch föreställande Edgar Degas "Dansös justerar skorna" (eller vad den heter på svenska). Vi har döpt ballerinan till Elinor, efter Emmys fjärde namn. Henne säger vi också god natt till. Därefter går det i regel ganska bra att lägga henne. Ofta kommer hon upp en eller ett par gånger för att gå på toaletten och ganska ofta sätter hon sig på sängkanten och leker eller läser en bok. Det kan krävas att jag ryter till för att hon ska lägga sig ner och faktiskt somna. Ibland hjälper inte det heller ...

Jag hoppas att hon kan växa upp utan att vi tar ur henne all entusiasm och energi med för mycket regler och förmaningar. Det viktigaste är att hon inte hittar på farliga saker.

Efter att ha rotat lite bland gamla anteckningar har jag hittat andra hyss av Emmy i Lönnerberga:

När hon var ett och ett halvt år slängde hon, i ett oövervakat ögonblick, ut Nathalies Gameboy Color genom vardagsrumsfönstret. Det upptäckte vi dagen efter när vi fann den i ösregnet på gräsmattan.

När hon var två år låste hon ut Cattis ur huset och gick bärsärkargång och rev ner saker och satte på spisplattor tills Cattis lyckades bryta sig in genom ett källarfönster och "rädda" henne.

En sval septemberkväll 2001 rymde hon hemifrån iklädd kortärmad tröja, blöja och Joeys gummistövlar. Hon tog med sig Alba men tappade bort henne på vägen. Jag sprang ut och letade och hittade Alba efter tio minuter. Några minuter senare hittade jag även Emmy i en vägkorsning en bit bort. Hon hade blivit upphittad av en tjej som tyckte att det var konstigt att hon var ute ensam vid den tiden på kvällen.

Att man kan dyrka upp badrumsdörren med en 50-öring lärde hon sig redan när hon var två år. Hon iakttog i smyg hur Cattis gjorde.

Här är ytterligare ett antal tokigheter hon har gjort.

Som sagt, om hon inte hittar på för farliga saker får hon gärna vara precis som hon är.

den 18 april 2003

   Morgondagens vuxna.

I morse när jag vaknade var Cattis upprörd. Detta var anledningen:

Cattis blev väckt av att det knackade på ytterdörren. Det var Emmy som ville komma in. Hon hade nattlinne på sig och var barfota och ingen vet hur länge hon har varit ute. Det var drygt 5 grader varmt ute.

När Cattis gick ner på nedervåningen såg hon hur Emmy hade tagit sig ut. Hon hade klättrat upp på en bokhylla och ett datorbord i Joeys rum och öppnat ett fönster som sitter ungefär en och en halv meter över golvet. Där hade hon klättrat ut. Hon kunde ha använt ytterdörren i stället eftersom den lätt kan öppnas inifrån.

Innan hon gick ut hade Emmy försökt att hälla upp Coca Cola i ett glas på vardagsrumsbordet. Colan hade förstört några papper som Cattis hade velat spara och mycket annat var också kladdigt.

Utanför barngrinden till köket stod det en pall som hon har hämtat i Joeys rum. Med den har hon förmodligen klättrat in i köket. Kanske för att hämta ett glas att ha Coca Cola i.

När jag gick in i badrummet upptäckte jag ytterligare en sak som Emmy har hunnit göra medan vi sov. Hon har målat handfatet med guldigt nagellack. Det är inte första gången. Senast var det silverfärgat nagellack och det tog en bra stund att få bort det med aceton. Förmodligen var det inte meningen att det skulle komma färg i handfatet. Hon skulle nog måla sina naglar. När jag försökte tala allvar med henne tittade jag på hennes naglar. På ena handen hade hon inte målat alls, men på andra handen var alla naglar och huden runtomkring vackert guldiga.

I de här sammanhangen känns det som en bagatell att hon har armbågarna på bordet ibland när hon äter.

Nu sitter hon i duschen och sjunger medan hon leker med en docka och en plasthäst. "Ja vill va som du ... Ja vill va som du ... Ja vill inte va som hon ... Ja vill inte va som hon ... Ja vill bara va som duu ...", sjunger hon.

I morse hade Emmy varit ovanligt flitig, men det hör annars till vanligheterna att hon hittar på något hyss på morgnarna eller nätterna. Förra helgen, efter Joeys födelsedagsfirande, hade hon matat Alba med Joeys suddgummisamling. Joey blev förstås jätteledsen.

När Joey var i Emmys ålder, runt tre år, tyckte jag att han var besvärlig som gick in i köket och lagade sin frukost själv. Han hade kunnat skära sig på brödkniven till exempel. Jag tejpade igen kylen och frysen så att han inte kunde öppna dörrarna. Nu känns även det som en bagatell.

Emmy brukar också laga sin frukost själv. Vi får ofta slänga bröd som hon har lämnat framme eller misshandlat med brödkniven. Hon vet precis hur det ska vara och har både smör och ost på mackorna.

Ibland undrar jag vad hon tänker på. Nu sitter hon och sjunger ungefär: "Intressant, intressant, intressaaaaaant ... De e helt otroligt ... De e helt otroligt ... De e helt otroooliigt! Vajpa schaj, Vajpa schaj ... Aoi tei shaoi, aoi tei schaoi ... Torki torkis torkis torkis torkiiis ... Jämmerdal e borta! Jämmerdal e borta! Jämmerdal e boorta!"

Nu ska jag gå och kolla vad hon har hittat på i duschen. Hon häller ibland ut allt schampo när hon ska tvätta håret på sina små hästar.

den 14 april 2003

   Två av dagens uttalanden från Emmy:

den 26 mars 2003

   Låneord.

Emmy och jag satt och åt ugnspannkaka. Hon sträckte sig efter glaset med mjölk, men råkade stöta till det så att det välte. Hon satt helt tyst, vilade huvudet i handflatorna och tittade medan mjölken rann iväg över duken, bort över bordet, över kanten och ner på stolen mittemot i en stor pöl. Då säger hon med eftertryck: - Shit!

den 19 mars 2003

   Sedan Emmy var magsjuk i vintras förknippar hon magsjuka med välling. Efter det har hon slutat med välling.

den 11 mars 2003

   Jag lämnade Emmy på dagis i morse. När vi kom ut genom dörren på väg till bilen såg Emmy att snön var borta i trädgården (efter nattens töväder) och utropade:

Vad jag inte förstår är varför Cattis antogs vara den som hade skottat när det normalt är jag som gör det, i den mån det görs över huvud taget.

den 9 mars 2003

   I december ritade Emmy av mig för första gången (såvitt jag vet). Det gjorde hon hos farmor.

Lite stolt blir jag allt även om jag inte är riktig säker på överensstämmelsen med originalet.

den 1 mars 2003

   Att ikläda sig rollen som någon annan är ett knep för att skaffa sig förmågor som man vanligtvis inte förknippar med sig själv.

I The Einstein factor beskriver Win Wenger hur man exempelvis kan höja sin intelligens genom att tänka sig att man är Einstein eller någon annan person med förmågor man vill ha. Man försöker att tala, röra sig, tänka och känna sig som modellpersonen, ungefär som ett rollspel. Då "får" man en del av den personens egenskaper. I själva verket finns de där hela tiden, men den här tekniken är ett sätt att nå dem. Tekniken har även använts för att få musikaliska, konstnärliga eller andra kreativa förmågor, vilket torde visa att människor har större kapacitet än vi ofta tror.

Ronald Gross skriver i Socrates' way hur man genom att sätta på sig ett pannband som symboliserar att man är Sokrates, kan få egenskaper som är karaktäristiska för Sokrates. Det är en övning han brukar göra när han föreläser och håller kurser. Bland annat av den anledningen (att han vill tänka som Sokrates) klär sig Ronald Gross i samma typ av kläder som Sokrates brukade använda. Han gör det när han håller föreläsningar om Sokrates.

Det låter lite fånigt, men det är faktiskt inte bara en lek. Det fungerar. Jag har ett verkligt exempel där ungefär samma idé används och då låter det nästan självklart att det fungerar.

På Emmys dagis får ibland något av de större barnen (5-åringarna) "vara fröken" och organisera dukning inför måltider. De annars ganska livliga barnen blir, när de är fröken, som helt andra personer. De uppför sig som vuxna och håller stenhård disciplin på sina kamrater.

Emmy fick en gång, trots att hon då bara var tre år, vara fröken för en dag. Fröknarna berättade efteråt att hon bland annat hade sett till att de andra barnen åt med stängd mun och inte hade några armbågar på bordet. Hemma kan det vara lite si och så med det när hon "bara" är treåriga Emmy. Det här är en variant av samma teknik som de Ronald Gross och Win Wenger beskriver.

den 9 februari 2003

   Digitalkameran är på lagning så jag får nöja mig med att titta på gamla bilder.

Här försöker Emmy sätta en grimma på en av katterna. Hon har ingen aning om att det är någon som ser henne. Jag tog bilden på ungefär trettio meters avstånd. Skärpan hamnade på staketet och gräset i förgrunden.

den 7 februari 2003

   Emmy har en egen variant av The whys.

Den skulle kunna kallas "vad ska du göra sen" och kan låta så här:

Leken är så listigt utformad att det inte finns något naturligt slut. Den håller på tills jag tröttnar för det gör inte hon. Jag har inte lyckats komma underfund med om jag kan få ut någonting av den.

den 6 februari 2003

   Samtal i bilen:

den 5 februari 2003

   När Emmy ska sätta sig i bilen, och det är så mycket snö som nu, brukar jag lyfta upp henne för att hon ska slå ihop fötterna så att snön faller av. I kväll när vi kom in och jag erbjöd mig att ta av henne stövlarna sa hon: - Nej, jag vill skänkla så som man gör när man rider! (När man skänklar, för den som inte är så insatt i ridning, slår man fötterna emot sidan av hästen för att den ska gå framåt.) Varken Cattis eller jag visste att hon kom ihåg det ordet som hon hörde i somras.

den 23 januari 2003

   - Pappa, om jag tar på mig mina glasögon blir jag jättefin!

den 11 januari 2003

   Jag hittade en gästboksanteckning som jag skrev när vi var på landet för två år sedan. Då var Emmy två år:

den 4 januari 2003

   I morse lämnade Emmy och jag Cattis på centralen. Hon skulle iväg på ett möte. I bilen på vägen hem:

Emmy: - Jag skulle vilja ha två mammor.

Jag: - Jasså, varför det?

Emmy: - För att gå på möte.

Jag: - Och så skulle en vara hemma?

Emmy: - Ja.

den 1 januari 2003

   - Pappa, du får vara Kalle till den här dockan.

Så säger Emmy till mig ibland. Hennes "styvfarfar" heter Kalle och en av hennes roll-lekar handlar om att leka farmor och lilla bebisen. Lilla bebisen brukar vara en docka, Emmy brukar vara farmor och jag får ibland vara Kalle till bebisen.

   Mitt, ditt och andras:

Emmy: - Pappa, vad har du på mackan?

Jag: - Kaviar.

Emmy: - Vad är det för kaviar?

Jag: - Det är Kalles kaviar.

Emmy: - Men, det är din macka. Då är det ju din kaviar.

den 30 december 2002

   Det är nästan ett år sedan jag köpte digitalkameran nu. Det är ett av de bästa köp jag har gjort. Någonsin.

Jag satt nyss och tittade på en del av alla årets bilder. Det har blivit en bra bit över 5000 stycken. Tänk vad jag hade gått miste om nu om jag inte hade köpt kameran. Tänk vad jag måste ha gått miste om innan jag hade den.

Det är roligt att titta på sommarbilder nu när det är kallt, snöigt och blåsigt ute. Jag hittade en bild av Emmy där hon tar sig under elstängslet i stallet. Hon hade nog inte sett så bekymmerfri ut om hon inte hade haft gummisulor på skorna.

Alla borde ha tillgång till en digitalkamera.

den 29 november 2002

   Emmy är väldigt lillgammal, vilket blir allt tydligare. I går pratade hon och jag om något hon skulle göra men så sa hon: "vet du, jag är inte säker på att jag kan det". Så brukar inte treåringar tala.

Senare på kvällen satt Cattis och jag vid våra datorer och arbetade. Då ropade Emmy till Cattis "mamma, det är ibland nu!". Cattis såg ut som ett frågetecken eftersom hon inte hade en aning om vad Emmy talade om. Kvällen före hade jag och Emmy nämligen diskuterat att ibland får hon två flaskor välling, i stället för en, innan hon går och lägger sig. Hon hade fått en och nu ville hon ha en till och därför konstaterade hon att det behövde vara "ibland". Annars kunde hon inte kräva att få någon mer välling.

den 14 november 2002

   Mer kroppsmålning...

den 4 november 2002

   I dag köpte Cattis en maskeraddräkt åt Emmy. De ska ha maskerad på dagis på fredag. Så passande att just hon ska vara en liten djävul. Hon var jätteglad när hon sprang omkring i sin blodröda dräkt. Ända tills det var dags för middag. Då fick hon inte ha den längre. Hon blev jätteledsen.

den 27 oktober 2002

   Barn missuppfattar ofta ords betydelser och uttal. Här är några ord som Emmy och Joey har missuppfattat uttalet av:

Emmy: Ketchup = Picachu (en pokemon)

Joey: Pojkegris = polkagris

Emmy: Moster sing = Monsters Inc. (en film)

den 23 oktober 2002

   I går tvingade Emmy hela familjen att leka någonting som liknade tomtesmyg när vi var i Täby centrum.

Vi kom ut från en skoaffär och hon gick före oss andra. Plötsligt vände hon sig om, höll upp ena handen och sa "stå stilla!". Och där stod vi alla fyra och tittade på henne medan hon gravallvarlig stod och tittade på oss. Hon sa "stå stilla!" en gång till, vände sig om och började gå långsamt på sitt lite struttiga sätt. Då började vi gå efter henne med så stora steg vi kunde för att hinna ikapp innan hon upptäckte oss. Plötsligt vände hon sig om igen, höll upp handen och sa "stopp!" med samma allvarsamma min som tidigare. "Stå stilla!", fortsatte hon.

Vi började småskratta eftersom hon såg så komisk ut. Hon har en märklig förmåga att hålla sig gravallvarlig trots att omgivningen skrattar. Hon har varit så så länge jag kan minnas. Det är ovanligt att treåringar är så samlade och koncentrerade.

Cattis tog ett steg framåt som för att provocera. "Ni ska stå stilla!", sa Emmy igen. Vi stod stilla, fortfarande småleende. Emmy vände sig om och började gå med långa steg. Hon gick och gömde sig bakom en stor reklamskylt. Vi passade på att rusa fram till skylten när hon inte såg oss. Joey gick runt skylten på ena sidan och Cattis på den andra. Det hade hon nog inte väntat sig för hon ryckte till när hon såg oss. Hon ville fortsätta att leka men vi hade lite ont om tid och försökte förklara att vi måste gå vidare om vi skulle hinna allt vi behövde göra.

Jag har inte tänkt på tomtesmyg sedan jag gick i montessori för evigheter sedan.

den 16 oktober 2002

   Mamma tycker att Emmy är som ett läskpapper. Allt man säger fastnar i hennes huvud. Sedan spelar hon upp det i alla möjliga sammanhang. Ibland kan jag höra mig själv prata trots att jag inte öppnar munnen. Värst är det när vi hamnar i en diskussion och hon använder mina argument mot mig. :-)

den 3 oktober 2002

   Emmy har förstått att alla människor har både ett för- och ett efternamn.

I går satt vi i bilen och hon förhörde oss en och en om vad vi heter i efternamn. Sen frågade vi vad hon heter i efternamn. "Johansson", sa hon. När vi hade gått igenom den här proceduren några gånger började hon tala om hästarna (vi var på väg till stallet). "Vad heter Gamza?", frågade hon. Då frågade vi tillbaka, eftersom vi inte visste vad hon menade, "vad heter Gamza?". "Johansson", svarade hon. Enligt henne heter både Gamza och Bellis Johansson i efternamn.

den 18 september 2002

   När jag kom hem från jobbet i dag satt Emmy och ritade. Hon hade ritat gröna morrhår i ansiktet med en tuschpenna och sa att hon var en katt. Eftersom hon inte hade någon spegel satt morrhåren lite överallt i ansiktet.

Jag frågade Nathalie varför det var blött på golvet i hallen. Hon sa att Emmy hade skurat golvet. Vad då med, undrade jag. Det visste inte Nathalie.

I badrummet var det stora pölar på golvet och i toan var det stopp. Efter att ha rekonstruerat händelserna med hjälp av Cattis, visade det sig att Emmy hade varit på toa själv. När hon var klar torkade hon sig. Med hela toarullen. Inklusive hylsan. Det var allt detta som hade satt sig i avloppet så att toalettstolen fylldes med vatten när Emmy spolade efter sig. Antagligen rann vattnet över kanten när hon försökte spola flera gånger. Det var därför hon hade skurat golvet. För att undanröja spåren alltså.

Det är roligt med barn.

den 17 augusti 2002

   Emmy har fått lära sig den hårda vägen att man inte ska stanna med huvudet mellan automatiska skjutdörrar.

I dag har hon också sagt att "när jag blir ännu större behöver jag ingen mamma och pappa".