den 3 januari 2005

   I bilen:

den 22 december 2004

den 20 december 2004

den 19 december 2004

   När vi hade läst saga sa Emmy och jag god natt. Det gör vi alltid innan jag lägger mig bredvid henne några minuter innan hon somnar. När vi hade kramat om varandra sa hon:

Jag blev förvånad över att hon fortfarande kom ihåg det. Det var inte något särskilt. Hon har haft en aktiv eftermiddag med farmor och Kalle och det var förståeligt att hon var trött. Dessutom var det veckans flyttdag från Cattis.

Nu ligger hon och sover sedan länge. Hon ser fridfull ut när hon sover.

den 13 december 2004

   I morse var det Luciafirande på dagis. Emmy var en av alla Luciorna.

De stod i en lång rad utomhus i mörkret och sjöng. Alla sjöng inte lika fort. Ibland skiljde det flera sekunder mellan höger och vänster del av raden. När vänsterflanken avslutade en vers hade högerflanken börjat på nästa. Emmy stod ungefär i mitten och sjöng högt och tydligt. För två år sedan ville hon inte sjunga alls. Då sprang hon och ställde sig med alla vuxna och syskon i stället.

På Luciafesten i skolan för tre år sedan sprang hon omkring i Luciakläder och drack glöggslattar ur plastmuggar som stod på borden. Det känns som om det var väldigt länge sedan.

När jag inte träffar henne hela tiden märker jag hur hon växer. Hon är mycket mer samlad nu. Då var hon ett litet yrväder som gjorde precis som hon ville. Nu är hon mer som en liten dam. Fast hon är bara fem och ett halvt. Ibland ser hon större ut. Som en liten skolflicka.

den 9 december 2004

   Komplimang.

Efter godnattkramen klappar Emmy mig på kinderna:

den 26 november 2004

den 22 november 2004

   Bokstavslek.

   Livet är en lek.

den 21 november 2004

   Konsten att sprida bra hemligheter.

Emmy fick en jättefin låda att ha saker i. Samtidigt som hon ville att den skulle vara en hemlis ville hon att rätt personer skulle veta om den.

den 13 november 2004

   Vid frukostbordet:

den 12 november 2004

den 8 november 2004

   Verb.

den 31 oktober 2004

   Lätt överdrift.

   I går var vi på förhandsvisning av Superhjältarna (The Incredibles).

Superhjältarna är en datoranimerad film från Pixar som gjorde Toy Story, Monsters Inc och Hitta Nemo. Den handlar om en familj bestående av superhjältar som har dragit sig tillbaka och lever ett stilla familjeliv. De blir indragna i nya äventyr och måste rädda världen.

Vi satt på balkongen med en gång framför oss så vi fick gott om plats för benen och Emmy såg bra fastän hon är kort. Det var lite svårt att sitta still. Allteftersom filmen blev mer spännande flyttade sig Emmy längre fram på stolen. Till slut lutade hon sig i stort sett bara mot den. Plötsligt fällde biostolen ihop sig och Emmy dråsade i golvet med an dov duns. Hon blev ganska förvånad och låg kvar på rygg några sekunder innan hon förstod vad som hade hänt. Sedan började hon skratta.

Efter det alternerade hon mellan att sitta på sin stol, i mitt knä och på golvet framför oss. Långa stunder låg hon på golvet och tittade över ryggstöden på de nedsänkta stolarna på andra sidan gången.

Efteråt berättade Emmy att hon tyckte att den allra största behållningen var en animerad kortfilm som de visade för huvudfilmen. Kortfilmen heter Boundin´ och handlar om ett steppande får som blir av med sin ull. Den var väldigt larvig och jättecharmig.

Jag tyckte mycket bra om filmen. Det var säkert ett år sedan jag såg reklam för den första gången.

den 30 oktober 2004

den 25 oktober 2004

Ett kort ögonblick flimrade Carolina Klüft förbi när hon hoppade höjdhopp i en musikvideo på TV. Det hann Emmy både uppfatta och känna igen henne.

den 11 oktober 2004

   Inte riktigt rätt.

den 3 oktober 2004

den 2 oktober 2004

   Nalle Puh och Ior. Emmy gjorde en tidning på dagis i fredags och jag fick den när jag hämtade henne. Hon hade klistrat ihop flera papper och ritat på dem.

den 28 september 2004

   Middag, barnprogram, dusch, hårtvätt, torkning, pyjamas, tandborstning, läggning, saga, god natt:

den 18 september 2004

den 14 september 2004

   Att göra en lätt lek svår:

den 13 september 2004

den 29 augusti 2004

   Självförtroende.

den 23 augusti 2004

   Emmy tycker mycket om att rita. Det är en av de saker som kan sysselsätta henne riktigt långa stunder. Hon har blivit mycket duktig. I den här bilden är det framför allt en sak som jag har fäst mig vid. Den lilla segelbåten i mitten ser ut att vara ritad i tre dimensioner. Man ser ena utsidan och motstående insida.

Nästa teckning föreställer förstås en prinsessa. Jag tittade medan hon ritade den och hon började med de rosa konturerna, ritade sedan mönstret på klänningen och fyllde sist i med den blå färgen i mönstret medan hon försökte att inte rita på de rosa sträcken. Många barn (och vuxna) gör tvärt om och ritar första bakgrundsfärgen och därefter mönstret ovanpå. Det går fortare. Hennes sätt tog lång tid. Givetvis har prinsessan jättehöga klackskor.

Den nedersta teckningen ritade hon för att skicka in till något TV-program. Jag tror att den föreställer programledarna. Nathalie har hjälpt henne att skriva namn vid figurerna. Jag tycker att hon har lyckats bra med proportionerna och de orange kortärmade tröjorna är fina.

(Klicka på bilderna för större versioner.)

den 21 augusti 2004

   Första cykelturen.

Jag lovade Emmy att vi skulle gå till skolgården och cykla efter lunch. Vi hade börjat gå när jag frågade om hon ville att vi skulle ta bort stödhjulen. Jag hade sett att hon knappt använder dem när hon cyklar. Tidigare har hon alltid sagt att hon vill ha dem kvar. Det gjorde hon i dag också till en början, men efter några sekunders betänketid ändrade hon sig och sa att hon ville prova att cykla utan dem. Vi vände hem och jag skruvade bort dem.

När vi kom till skolgården höll jag i sadeln medan hon tog fart. Jag kände att hon inte behövde min hjälp och släppte taget. Hon cyklade vidare. Det gick lite vingligt i början. När jag ropade att hon cyklade själv började hon skratta. Hon glömde bort att trampa, tappade fart och stannade.

Jag instruerade henne att trampa hela tiden eftersom cykeln behöver fart för att vara stadig. Jag bad henne också att titta långt bort när hon cyklade så att hon inte skulle vingla så mycket. Hon hade blicken alldeles framför cykeln och då är det mycket svårt att hålla en stadig kurs. Så fort som hon fäste blicken lite längre bort stabiliserades kursen och det började gå riktigt bra.

Vi gjorde några starter till innan jag försökte förklara hur hon skulle göra det själv. På andra försöket klarade hon det. Sedan klarade hon av de flesta starter och stopp själv. Nu kan hon cykla.

   Inställsamt.

den 18 augusti 2004

den 16 augusti 2004

   Lek i flera olika dimensioner.

Emmy sitter i baksätet av bilen. Hon har en uppslagen Bamsebok i knät. På Bamseboken har hon ställt små plastgubbar. Hon leker med de tredimensionella plastgubbarna och de tvådimensionella pappersfigurerna i boken. Plastfigurerna går omkring och pratar med gubbarna i boken. Ibland slår plastgubbarna pappersfigurerna.

Hon är helt inne i leken och har ingen tanke på att det skulle kunna vara konstigt att blanda dimensioner hur som helst. Det är förmodligen inte det som är konstigt, utan att jag tycker att det skulle vara ett problem. Själv umgås jag med andra människor på både fysiska och binära nivåer. Det är kanske ännu konstigare egentligen.

den 7 augusti 2004

   På somrarna brukar vi tillbringa en del tid på landet. Det är ett hus på ett berg på en ö vid kusten i norra Sverige. Stora delar av släkten har disponerat det sedan det byggdes för nästan hundra år sedan. De flesta som kommer hit tycker antingen väldigt mycket om det eller avskyr det. Få är likgiltiga inför huset.

Det är som en gammal intorkad mumie. Här har tiden stått i stort sett stilla sedan början av 1900-talet. Jag tror knappt att några väggar eller tak har målats om. Inga golv är slipade. Det enda underhåll som har utförts är utsidan som har fått ny panel och taket som har lagats så att det inte ska regna in. Mycket färg har flagnat bort.

Det har regnat in här och där. I matsalen finns det molnliknande bruna ringar som har blivit när taket har läckt. Konturerna på ringarna är ifyllda med blyerts och vid varje ring står det ett årtal så att man kan se om det läcker in mer.

På ett ställe ovanför matsalsbordet finns det ett hål i taket. Bredvid det står det "Gunnar -76". Där har det suttit en champagnekork. I ena hallen är några maskhål i träet daterade så att man kan se att maskarna för länge sedan har övergivit huset. I köket finns det blyertskludd. I stället för att tvätta bort det har någon skrivit "VEM?" och en pil med blyerts.

Möbler och de flesta inredningsdetaljer är antagligen också från början av 1900-talet. Böckerna i bokhyllorna sträcker sig från mitten av 1800-talet fram till nutid. Där finns allt från Nordisk familjebok och Erinnerungen av Albert Speer till The Hollow av Agatha Christie och Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti.

I huset finns el indraget. Ett uttag i varje rum. För länge sedan fanns det även "centralradio" med högtalare i en del rum. Kallvatten finns i köket, på toaletten och i två av sovrummen. Vattentoaletten används sällan då den lätt blir igensatt av rostflagor från de gamla järnrören. Utomhus finns torrtoalett. Dricksvatten hämtas i 25-litersdunkar vid kyrkan på andra sidan ön.

Huset står mitt i skogen. Det växer tallar och granar alldeles inpå husknutarna. Går man 200 meter åt något håll syns inte huset för alla träd. Man kan se vattnet från balkongen och delvis från fönstren på glasverandan.

I köket finns det ett litet kylskåp och fyra små kokplattor samt en liten ugn. Det går bara att ha två kokplattor eller en kokplatta och ugnen igång samtidigt om inte säkringarna ska gå.

Väggarna är fyllda med kartor, tavlor, gamla foton, klockor, älghorn och broschyrer. "Viktiga förändringar i postens service på lördagar" är rubriken på en gul, solblekt broschyr som fortfarande sitter kvar. Förändringarna började gälla 1 september 1978.

I köket finns det väggfasta hyllor där alla har sin plats. Vars och ens namn eller initialer är skrivna med blyerts. Tidigare ville man spara disk så alla som bodde här fick ta en mugg eller ett glas som sköljdes ur och ställdes på hyllan efter varje användning. Det systemet har vi delvis gått ifrån nu, ett litet myteri mot den gamla ordningen. På min plats står min tandborste och tandkräm. Jag räknade till omkring 60 namn. Som mest tror jag att vi har bott 19 personer i huset samtidigt. Genomsnittet ligger antagligen omkring 10 personer.

Alla rum har namn. "Lasses rum", "Pianorummet", "Jungfrukammaren" och "Mahognyrummet" är några exempel.

De flesta rum har en kakelugn eller öppen spis. När vi bad att få skorstenen sotad tidigare i år fick vi veta att det har rådit eldningsförbud sedan 1984 då det sotades senast. Det finns inga stegar på taket så sotning anses för riskfyllt.

Det är en bra plats för barn. Det finns ingen trafik i närheten och få farliga saker i övrigt. Bara skog, en lekstuga och bad på promenadavstånd. Emmy har inga problem att sysselsätta sig själv. Hon ritar, leker i lekstugan, spelar spel, badar, plockar blåbär, gör utflykter. Nathalie tycker inte om landet. Hon tycker att det är för jobbigt att behöva gå så fort man ska göra någonting och det finns ingen TV eller TV-spel. Joey tycker nog i och för sig att det är roligt, men saknar Nathalie för mycket för att följa med när inte hon gör det.

Man kan säkert tycka att huset är lite spöklikt. Illa upplyst på nätterna, trappor som knarrar så att det låter som om man ska falla igenom stegen, promenad i beckmörker om man behöver gå på toaletten på nätterna, och så vidare. Ändå valde Emmy att sova ensam i Mahognyrummet. Jag hade inte vågat det när jag var liten. Hon går ensam på toaletten när det är mörkt ute trots att vi erbjuder henne sällskap. Hon får inte ens tända lyktorna när hon är själv så hon sitter där i kolmörkret bland spindlar och myggor. Den lilla människan verkar inte vara rädd för någonting.

Den fasta telefonen har vi stängt av eftersom alla har mobiltelefoner och den ändå sällan fungerade. Den gamla telefonledningen går fortfarande genom skogen. På nätterna låter det som om någon spelar hartsfiol när träden vajar så att ledningen spänns.

Ön erbjuder många utflyktsmål. Mängder av badplatser, berg att bestiga, skogspromenader, svamp- och bärplockning till exempel.

   Associationer.

den 26 juli 2004

   Vad får de allt ifrån?

   Bättre minne.

den 13 juni 2004

   Utomhuslek:

den 12 juni 2004

   Farmor och Kalle firar sin bröllopsdag. Tårtan kommer in. På marsipanen är det tryckt en bild som föreställer deras bröllopsfoto.

den 6 juni 2004

   Jag har varit på utvecklingssamtal på dagis. Inför varje samtal ställer fröknarna några frågor till barnen om vad de tycker är roligt, tråkigt, gott, mindre gott, och så vidare.

En fråga löd ungefär "vad är du rädd för?" och en annan "när är du rädd?". Emmy hade svarat "inget" och "aldrig".

Det är precis så jag uppfattar henne. Hon är inte rädd för någonting. Visst kan hon ibland säga att hon är rädd när hon ska gå och lägga sig om hon tror att det kan ge lite extra uppetid. Då brukar hon säga det redan i vardagsrumssoffan, långt innan hon ligger ensam i sängen.

Väl i sängen somnar hon i regel ganska fort. Om jag ligger bredvid henne i tio minuter brukar hon hinna somna. Gör hon inte det kan hon viska "du får gå när du vill".

Kommer hon upp på nätterna är det för att hon behöver gå på toaletten eller har ramlat ur sängen. När hon ramlar ur sängen brukar hon inte bli ledsen. Hon kommer upp och berättar det som för att jag borde veta det, inte för att klaga. Jag följer henne till sängen och lägger på täcket. Sedan somnar hon snabbt igen.

Mest är det bra att hon inte är rädd för någonting, fast det finns en baksida. Hon är inte rädd för någonting. Hon är inte rädd att komma bort, tror inte att det finns elaka människor, är inte rädd att falla ner från höga höjder. Hon har nog aldrig råkat ut för något som hon tycker är riktigt läskigt. Cattis och jag får hjärtsnörp långt före henne när hon hittar på farliga saker. Att bli borttappad i en affär är inte läskigt, det är ett äventyr.

Om vi går eller cyklar ute hälsar hon på alla. "Hej!" "Hejsan!" "Hallå där borta!" "Hej, vad heter du?" Hon kan till exempel ropa till någon som står trettio meter bort och tvättar bilen när vi är ute och cyklar. "Hej du!" Folk brukar vända sig och titta förvånat på henne innan de hejar tillbaka. Egentligen är det mest trevligt att hon hälsar.

Häromdagen när vi lekte i en lekpark i närheten kom en pojke gående. Då hörde vi hur några äldre pojkar, som spelade fotboll, sa till varandra att "där kommer Johan". "Hej Johan!", sa Emmy när han var nästan framme vid gungställningen där vi gungade. Han stannade och stod tyst en lång stund och tittade på oss. "Hej!", svarade han sedan och log stort. De började leka tillsammans i gungan.

Det enda jag kan komma på som liknar rädsla, är risken att hon inte får vara med och bestämma:

den 29 maj 2004

   Monopolet är brutet.

den 21 maj 2004

   Under en mardrömsdag med en hyperaktiv 4-åring på jobbet:

---

den 20 maj 2004

   Selektiv bentrötthet.

den 10 maj 2004

   Efter en och en halv vuxenportion med mannagrynsgröt:

den 4 maj 2004

   Utpressning.

den 14 april 2004

   Beslutshjälp.

den 13 april 2004

den 12 april 2004

den 9 april 2004

   Bokstavstolkning.

I dag gick vi en långpromenad i stan. Vi gick bland annat utmed kajerna på Blasieholmen. Emmy började skala av sig overallen, men jag sa till henne att behålla den på eftersom vinden drog ganska kallt där. Hon protesterade. Jag var obeveklig. Däremot tillät jag att hon drog ner blixtlåset.

En stund senare, när vi hade kommit fram till Nationalmuseum, vände jag mig om för att se att Emmy fortfarande var med. Då hade hon dragit upp tröjorna så att hennes vintervita mage stack ut och var synlig för alla som ville se. Jag blev tvungen att lägga till en ny regel som sa att man inte får visa magen när man har overall på sig.

   På väg upp för trappan:

I badrummet:

Efter en hisnande tur nerför rutschkanan i Humlegården: - Det var skitkul!

den 8 april 2004

   Jag tror att målarböcker hämmar barns kreativitet. De tvingar in dem i banor som någon annan redan har tänkt.

När Emmy ritar blir det betydligt bättre ifall hon ritar på fri hand än om hon färglägger i en målarbok med svartvita konturer. Dessutom tröttnar hon inte lika snabbt när hon ritar själv. I en målarbok slarvar hon ofta igenom tio sidor på en kort stund. När hon utgår ifrån ett vitt papper kan hon sitta en halvtimme eller mer och lägga till detaljer.

   I förrgår kväll var Emmy och jag på barnakuten.

Den sista timmen på dagis hade hon hållit sig för bröstet på höger sida och klagade över värk. I affären när Cattis hade hämtat henne grät hon och sa att det gjorde ont. När jag kom hem åkte vi till akuten för att kontrollera att det inte var någonting farligt. Emmy stånkade när hon rörde sig och höll sig hela tiden för bröstet. Eftersom hon i vanliga fall är väldigt rörlig och aldrig har ont någonstans verkade det konstigt. Jag frågade hur hon mådde och hon svarade "inte så bra". Jag har ställt frågan dagligen ända sedan hon lärde sig prata och svaret har alltid varit "bra".

På akuten fick vi först skriva in oss. I väntan på doktorn satt vi och läste sagor. I en saga opererade de en orm med magont. Det visade sig att den hade svalt en kamel.

När doktorn kom fick Emmy ta av sig tröjan så att han kunde lyssna på lungorna. När han satte det kalla stetoskopet mot bröstet höll Emmy andan. Doktorn hörde förstås ingenting. Han bad henne att andas som vanligt, men hon andades fortfarande så försiktigt att det inte hördes någonting alls. Då sa han att hon skulle andas med munnen. Hon öppnade munnen och andades. Doktorn hörde ändå ingenting.

För att få henne att andas ordentligt bad han henne springa fram och tillbaka i en lång korridor så att hon skulle bli andfådd. I mitten av korridoren stod det en liten blå stol. Den sa doktorn att hon skulle springa runt och sedan tillbaka. Hon tog av sig stövlarna för att kunna springa riktigt fort. Klara, färdiga, gå! Emmy sprang iväg det snabbaste hon kunde, bort till stolen, runt och tillbaka, trodde vi. I stället sprang hon ett helt varv runt stolen innan hon återvände till oss, exakt enligt instruktionen som sa "runt". Doktorn sa till henne att springa ytterligare ett varv. Hon försvann iväg. Doktorn sa att han tyckte det såg så roligt ut när hon gjorde hela varvet runt stolen och skrattade när hon gjorde om det igen. När Emmy var några meter ifrån oss sa han till henne att springa en tredje och sista gång. Den tredje gången var mer för att han ville se "varvet" än för att det behövdes. Hon var redan andfådd.

Vi gick tillbaka till undersökningsrummet och doktorn lyssnade länge på lungorna, både på bröstet och på ryggen. Han klämde lite för att se om det gjorde ont. Emmy stod blixtstilla utan att säga ett ljud. När han hade hållit på ett tag sa han att hon troligen inte hade lunginflammation i alla fall, men att vi skulle få gå till rönten så att de fick ta några bilder.

Med en skriftlig vägbeskrivning och en remiss begav vi oss iväg på en lång promenad till en annan del av sjukhuset. På två ställen fick vi åka hiss och på ett ställe gick vi i kulvertar under sjukhuset. Ingenstans mötte vi någon annan. Till slut kom vi fram. En sköterska tog emot remissen och bad oss att sitta ner och vänta.

Medan vi väntade försökte jag distrahera Emmy som började bli rastlös av allt väntande. På väggen satt det en vit brevlåda. Emmy frågade vad den var till för. Jag läste på den att man kunde fylla i en blankett och berätta vad man tycker om röntgenavdelningen. "Jag tycker att den är jättebra", sa Emmy. "Vill du fylla i en blankett då", frågade jag. Det ville hon. Jag sa att hon kunde rita något på blanketten till sköterskorna. Hon ritade en flicka med långt mörkt hår och kryss på klänningen. Idén om kryss fick hon när jag berättade att man kunde sätta kryss i rutor på blanketten och berätta vad man tyckte om besöket på röntgenavdelningen. Emmy gav högsta betyg på alla bedömningspunkter.

Innan hon lade blanketten i lådan ritade hon av en sol som var förtryckt nertill på blanketten. Hon tittade på den en gång, satte handen för solen och ritade av den exakt så som den såg ut. Eftersom det inte var en vanlig sol tyckte jag att det var skickligt att hon kom ihåg precis hur den såg ut utan att titta på den igen.

Det fanns inte några barnböcker och inga roliga tidningar i väntrummet på röntgenavdelningen. Någon tidning från sjuksköterskefacket, ett nummer av Svensk Golf och en Illustrerad vetenskap var allt. Jag började bläddra i Illustrerad vetenskap och hoppades att Emmy skulle tycka att den såg intressant ut. Efter tre sidor konstaterade hon att "det där är en tråkig tidning".

Vid det laget började mina idéer tryta. Till min lycka kom en sköterska och frågade om det fanns någon Emmy i väntrummet. Jag sa att det inte var jag samtidigt som Emmy sa att hon hette Emmy. Det fanns inga andra i väntrummet så det var inte många att välja på.

Sköterskan presenterade sig som "Emma" och påpekade att hon och Emmy nästan hette samma sak. Hon bad oss att följa med. Inne i röntgenrummet fick Emmy klättra upp på en stege och stå med magen mot en stor fyrkantig låda. Bakom henne hängde en kamera ner från taket. Sköterskan Emma ställde in den så att det blev ett stort lysande kryss på Emmys rygg.

Medan jag och sköterskan gick till ett angränsande rum skulle Emmy stå helt stilla. Det gjorde hon. Så fort bilden var tagen dök den upp på en platt bildskärm på väggen. Sköterskan pekade och visade var lungor, hjärta, revben, haka och mage satt. Jag var antagligen mer imponerad än Emmy. Innan vi var klara ville de ta en bild från sidan också. Den blev ganska suddig eftersom Emmy inte lyckades stå tillräckligt still.

De nöjde sig med de bilderna, sa hej då och instruerade oss att promenera tillbaka till akuten igen. Emmy fick ett slutet kuvert att ge till doktorn när vi kom tillbaka.

Vid återkomsten till akuten fick vi sitta i väntrummet och läsa sagor igen tills doktorn blev ledig. Han hade tittat på bilderna och sa att det inte var något fel på lungorna och att han inte kunde hitta några andra fel heller. Hans slutsats var att det i vilket fall som helst inte var något farligt och att Emmy kunde vara och göra som vanligt.

Vi tackade för oss och åkte hem. Emmy somnade i bilen. När jag bar ner henne till sängen stönade hon och sa att det gjorde ont. Igår mådde hon bra igen och gick till dagis.

den 1 april 2004

   Konstnärspappan:

den 22 mars 2004

   Cattis har varit med barnen och handlat.

Emmy kom hem med en ny Bratz. Som vanligt var det jag som var tvungen att öppna den. Cattis har förmodligen aldrig gjort det för då tror jag inte att hon hade köpt fler. Det tar ungefär en kvart varje gång. Det är massor av trådar, gummisnoddar, tejpbitar, klister och ståltrådar som ska tas bort.

Joey hade passat på att byta några av sina Beyblades. Det är små plastsnurror som man ska duellera med. Två snurror ska tävla mot varandra på en speciell bana. Jag vet inte exakt hur det går till, men jag vet att de går sönder hela tiden i duellerna.

BR har som policy att byta leksaker som går sönder förutsatt att man har kvitto med sig. Joey var där i fredags och bytte och i dag igen och bytte ytterligare några. Hur BR tjänar pengar på dem förstår jag inte för hans kompisar gör likadant.

När Emmy satt vid köksbordet och lekte med sin Bratz såg jag att ena foten stack ut ur strumpbyxorna.

den 10 mars 2004

   Det finns inga säkra kort.

den 7 mars 2004

   Emmy och jag skulle köpa födelsedagspresent till Emelie som fyller år. I centrum gick vi förbi en datorbutik som hade två minimotorcyklar i skyltfönstret. Jag stannade och tittade. Emmy blev väl rädd att jag skulle gå in och sa: "Vi ska inte gå in." "Okej då", svarade jag och började gå. "Fast det var fina motorcyklar", sa hon medan vi gick vidare. Det var nog inte bara för min skull hon sa det.

- o -

Sedan några dagar har Emmy ett stort och vackert blåmärke i pannan. Först var det rött, sedan blågrönt och nu är det gult. Hon fick det när hon sprang in i en dörrpost på dagis. De stora tjejerna sade till henne att hon skulle göra det och då gjorde hon tydligen det. Hon hade nog inte räknat med att det skulle göra så ont som det gjorde.

den 4 mars 2004

   Åthutning:

den 22 februari 2004

   Pappa, Taraneh och jag promenerade utmed vattnet, i solskenet, under flera timmar i går. Sedan åkte vi hem till dem och drack varm choklad.

Taraneh sa om Emmy att hon tyckte att hon är rolig när hon hamnar i grupper med människor, exempelvis vid familjesammankomster. Hon går fram till dem hon inte känner och lär känna dem. Jag kunde på rak arm inte komma på vad hon menade, men hon gav flera exempel: Marcelo, från Chile, Andrej, från Polen, och Shaffa, från Iran. Alla tre blev hon kompis med första gången hon träffade dem. Det stämmer nog att hon dras till människor hon inte har träffat tidigare.

Egentligen tyckte inte Taraneh att det var något konstigt med det. Utomlands är det vanligt att det är så. I Sverige är det vanligare att vi håller oss till gamla bekantskaper - det stämmer ganska bra in på mig - och det var det som gjorde att Taraneh tyckte att det var lite ovanligt.

den 18 februari 2004

   Det var bara en tidsfråga.

I dag har Emmy klippt håret själv. Eller åtminstone lite av luggen. Det kunde ha varit värre, betydligt värre. Jag tror att hon förstod att det inte var så uppskattat, men det betyder inte att det inte kommer att hända igen.

Cattis ska prata med dagisfröknarna i morgon och be att de håller lite extra koll på henne när hon har tillgång till en sax. Förmodligen vet de inte om att hon klippte sig själv. Det syns inte så mycket om man inte tittar efter.

den 16 februari 2004

   Emmy var hos farmor i går. Hela dagen tjatade hon om att hon ville stanna kvar och sova över där. Eftersom det är vanlig arbetsdag och dagis i dag sa farmor att det inte gick. Vid middagen försvann Emmy plötsligt. Efter en stund kom hon ner igen och då hade hon klätt på sig nattlinne och sa att hon skulle sova över till i dag. Farmor tyckte inte att hon skulle få göra det, men Kalle tyckte att det var så förslaget gjort att hon borde belönas. Därför fick hon stanna.

Vad lärde sig Emmy av det? Att tjat lönar sig kanske. Det var åtminstone ett framsteg att hon behövde tjata sig till det.

den 15 februari 2004

   I förmiddags ringde Emmy farmor flera gånger för att fråga om hon fick komma dit och leka. Det var ingen som svarade. När farmor ringde tillbaka var Emmy helt inställd på att hon skulle dit:

den 13 februari 2004

   Emmy: - Nästa jul önskar jag mig en låda. Med hela världen i.

   Dagens äventyr:

den 6 februari 2004

   I morse kom Emmy upp när jag stod och strök en skjorta. Hon kom in i köket:

Hon berättar allt oftare om drömmar hon har haft. Oftast har hon drömt bra drömmar. I natt hade tydligen porslinsdockan som hon har fått låna av farmor gått sönder och hamnat i soppåsen. Kanske berodde det på att vi försökte övertyga henne om att inte låna dockan just för att någonting kan hända med den.

den 31 januari 2004

   Emmy kan ringa själv till farmor. I dag lät jag henne för första gången slå hela numret, utan sufflering. Alla nio siffrorna blev rätt. Det imponerar mer än att hon kan bitar av ABC-resan utantill. Den innehåller bilder som hon kan associera till och alla rader rimmar. Ett telefonnummer är bara en serie siffror.

Jag kunde inte några telefonnummer utantill när jag var fyra - fem år. Mamma hade skrivit upp de nummer vi kunde behöva på en lapp vid telefonen. Den läste jag varje gång jag skulle slå något telefonnummer.

   Ärligt om lögner.

den 24 januari 2004

   Emmy kom in i rummet när jag satt vid datorn och jobbade. Sedan smög hon ut och kom strax inpromenerande igen. När hon hade gjort det fyra gånger sa hon: "Det kommer in många som ser ut som jag. Vi är tusen stycken likadana här inne."

den 23 januari 2004

   Joey skar sig i tummen när han skulle dela en tennisboll med en kökskniv. I bilen på väg till akuten diskuterar Cattis och Emmy vad man ska göra om man har skurit av sig huvudet:

den 20 januari 2004

   Inte hela sanningen:

den 13 januari 2004

   När jag skrev om Emmys framtidsplaner nyligen kände jag inte till bakgrunden. Cattis har skrivit:

den 12 januari 2004

   När man ska sova finns det mycket viktigt att säga.

Emmy fick plötsligt akut lust att ringa farmor när hon hade lagt sig. Okej, det är snabbt avklarat, tänkte jag. I tjugo minuter talade hon nästan oavbrutet.

I början av samtalet sa hon att "jag tycker att vi ska prata länge", som för att förbereda farmor på vad som väntade. Vid något tillfälle frågade farmor i andra änden vad Emmy ville tala om. "Min vägg", svarade hon. Den lyckades hon prata om i fem minuter. Hon berättade om alla schablonfigurer, var de satt och hur de såg ut, om konstverket som hon har målat fastän hon inte fick och en mängd andra viktiga saker. Jag satt bredvid och började skratta när hon ville tala om väggen. Då hötte hon med pekfingret åt mig och sa att "du ska vara tyst".

Jag kan inte minnas att något av de andra barnen har talat i telefon så länge i sträck. Fast de har nog inte kommit på att det kan skapa lite längre "vakentid".

den 11 januari 2004

   Framtidsplaner:

den 7 januari 2004

   Sovdags:

den 6 januari 2004

   Jag hör från köket hur Joey skriker åt Emmy i vardagsrummet:

Kort därefter kommer Emmy in i köket:

För fyra, fem år sedan var det Nathalie som fick stå ut med Joeys retsamhet. Nu har turen kommit till honom. Vem som ska utsätta Emmy för det vet jag inte. Kanske klarar hon sig ifrån det som yngsta barnet.

den 5 januari 2004

   Hämtning på dagis och Emmy är inte helt nöjd med att behöva ta på sig overallen.

Hon blir frustrerad när man inte låtsas om att hon säger dumheter. Lyckligtvis vet hon inte riktigt hur svordomar ska användas än.

   Ibland blir man nästan galen.

den 31 december 2003

   Vid frukostbordet:

   Jag kom ut ur sovrummet och stod på furugolvet i hallen:

den 30 december 2003

   Diskussion i bilen, apropå att en del roliga saker, som fyrverkerier, kan vara farliga:

den 25 december 2003

   I går vaknade Joey och Emmy alldeles för tidigt. De hade hittat sina julklappsstrumpor och satt och pratade högljutt i Emmys rum.

Eftersom jag ville sova ett tag till föste jag dem i säng. När jag kom in i Emmys rum tittade hon oroligt på mig:

Inför julen har barnen fått skriva önskelistor. Nathalie skrev väldigt långa listor med alla saker hon kom på. Joey skrev också ganska långa listor. Cattis förklarade för dem att man ska önska sig det man allra helst vill ha, inte allt man ser i julklappskatalogerna. De fick skriva om sina önskelistor och begränsa sig till högst 20 saker för att fokusera någorlunda på det de helst ville ha.

Emmy har länge sagt att hon ville ha en Baby Born. De senaste månaderna har hon sagt att hon önskar sig en Bratz också.